Maj 28 2011

Gissningslek.

Jag vet att det är lite tidigt, men jag skulle vilja att ni gissar när ni tror att ”Grynet” tittar ut.  Det finns några anledningar till att jag ber er göra det redan nu.
Den första anledningen är att jag inte orkar vänta längre:) Den andra är att ”Grynet” redan är fixerat vilket gör att det blir en tredje anledning; hopp, tro och önskan att ”Grynet” tittar ut lite tidigare än beräknat. Sen fick jag lite inspiration från ”Killmamman” också.

Så gissa nu! Datum och klockslag i kommentarsfältet.
Till er hjälp ska ni få lite information:
Beräknad förlossningsdag är 9:e juli.
Nova kom på beräknad dag kl 03.13.
Mio kom 8 dagar innan beräknad dag kl 03.04.
Indra kom med snitt 9 dagar innan beräknad födelsedag.

//C


Maj 26 2011

Sovklockan.

Jag har en liten sovklocka som jag utnyttjar så fort det går. Det går vanligtvis på tisdagar, onsdagar och torsdagar. I dag är det torsdag och jag har alltså sovit. Att det funkar just de dagarna beror ju på att Indra är på dagis då. Idag sov jag två timmar drygt. Jag sover inte en tung konstant sömn, utan mer en hackig lätt sömn, men jag hoppas att det hjälper lite i alla fall. Så trött som jag är nu är Inte roligt och hela jag påverkas av det och självklart de närmaste runt om mig. Så…jag ber om ursäkt här och nu, om jag inte varit tydlig innan. Jag ber om ursäkt för mitt humör och mitt sätt. Det är övergående. Det kommer att gå ifrån att vara rabiat, hysterisk och otrevlig, som nu, till att sitta och gråta när ammningshormonerna strömmar till. Det blir en helt ny sida att upptäcka.

//C


Maj 25 2011

V34.

Sex veckor kvar…eller färre hoppas jag. Har så ont, är såå stor (jo det känns så i alla fall) och är så trött på dagarna pga att jag sover dåligt på nätterna. Tydligen är det normalt att sova dåligt nu, men nog så jobbigt. När jag väl somnat drömmer jag de mest sjuka drömmar som jag inte ens vill komma ihåg eller analysera, men det hör visst också till. Det är tur att man inte kommer ihåg varje graviditet. Det finns en mening med det, det är jag helt säker på.
Ju närmare datumet med stort D jag kommer desto mer nervös blir jag. Kan man ångra sig? Kommer jag att klara det här? Går det att lämna tillbaka bebisen? Kommer h*n att vara frisk. Kommer h*n att fastna. Kommer jag att spricka? Kommer jag att DÖ??!!
Jag ser ändå fram emot dagen med stort D, med skräckblandad förtjusning. Vill verkligen träffa Grynet NU!

Vecka 34

Week33_19778.jpg
Vikt: 2100 g
CRL: 29 cm
Full längd: 39 cm

Om barnet
I början av denna vecka är fostret 31 veckor gammalt. Nu blir rörelserna mer återhållsamma, det finns helt enkelt inte plats!

Det är omöjligt att veta vad fostret tänker och drömmer om. Men det som är känt är att barnet har REM-sömn (rapid eye movement, det vill säga den fas av sömnen då man drömmer). Man antar därför att barnet har förstadium till drömmar.

Till föräldrarna
Vissa kvinnor har svårt att sova nu. Ur ett fysiologiskt perspektiv är det bäst att sova på den vänstra sidan, eventuellt med en kudde under magen. I denna ställning är cirkulationen i kroppen som bäst och trycket på urinblåsan som minst.Många börjar nu sova i korta perioder i taget – vaknar upp och somnar om igen. Om inget annat så kan man se detta som en träning inför babyns ankomst. De flesta barn behöver ju ammas flera gånger varje natt.

//C


Maj 24 2011

Förevigad..

Nu är det gjort. Nu är ”bägen” förevigad i gips, bronssprayad och upphängd. Synd att man inte med magen kan föreviga alla smärtor i och med den här graviditeten så, om man skulle få för sig  att det är mysigt att vara gravid igen, bara kan ”ta på  sig” magen och minnas:)

Gipsad och klar för tillskärning.

              

Bronsfärg…och färdigsprejad avgjutning.

 Framifrån.

 Från sidan.

 

Tufft blev det i alla fall och nu hänger den på väggen i vardagsrummet.

 

//C


Maj 19 2011

V 33 och besök hos Bm

Besök hos Barnmorskan nu på morgonen och allt såg bra ut. Kurvan är lite lägre, ligger på 29 nu, men det beror på att Grynet har sjunkit ner och fixerat sig. Detta är lite väl tidigt men absolut inget som betyder att Grynet kommer tidigare. Fast, som jag sagt tidigare, så är vecka 35 en bra tid. Det läskiga är bara att ju mer redo Grynet verkar bli, desto mindre redo blir jag.
Min vikt ligger över 70-strecket nu. Jag väger 71,6 och har gått upp nästan 8 kilo. Det lär sluta på en total viktuppgång på 11-12 kilo trodde Bm. Hon vet ju iofs inte att jag äter glass och annat gott varje dag, så vi får väl se var det slutar på riktigt!=D

V33

3D-32%20weeksn.jpg

Vikt: 1800 g
CRL: 28 cm
Full längd: 38 cm

Om barnet
I början av denna vecka är fostret 30 veckor gammalt. Nu återstår inte så mycket tillväxt av kroppen, men hjärnan utvecklas fortfarande med raketfart. Fler vindlingar ska på plats och skallen växer. Antalet kopplingar mellan nervcellerna i hjärnan ökar nu dramatiskt.

Huvudhåret blir tjockare och naglarna på fingrar och tår är nu färdiga. Lanugohåret på kroppen försvinner allt mer. Ögonbryn och –fransar blir längre.

Nu är det inte så mycket plats i livmodern längre så fostret måste böja sina ben.

Kroppsfettet under huden ökar och fostret börjar nu anta den nyföddes runda former.

Till föräldrarna:
Vad säger drömmarna dig?
Många drömmer mer intensivt än vanligt när man väntar barn. Drömmar är viktiga. De hjälper oss att hantera livet. Kommer du ihåg det du drömmer? Det kan annars vara en hjälp att ligga kvar en stund i sängen när man vaknat och försöka minnas, ofta sitter känslan av drömmen kvar i kroppen. Man kan också skriva ner det man minns i en drömdagbok. Efter ett tag går detta lättare och lättare och man minns bättre genom att träna sig.
 
Vid denna tid drömmer även barnet. Från vecka 24 har man registrerat REM-rörelser (drömsömn) hos fostret. Om vad kan man undra. Ja, det kan vi bara drömma om.
//C

   

Maj 18 2011

Nu bär det av.

Nu ska jag ta mig ner till skolan. En halvtimma borde räcka, men man vet aldrig. Det är svårt med tidsperspektiv i den här situationen. Antingen kommer jag halvvägs och sen vägrar höfterna att röra sig, eller så får jag in ett bra flyt och är framme tidigare än väntat.
Den som lever får se!

//C


Maj 14 2011

Ingen feber, ingen medicin…

Jag pratar om mina bihålor igen. Ett återkommande problem som snart kommer att göra mig galen!
Just nu är det höger sida som spökar. Samma sida som jag var inne och spolade för två veckor sen. Då hade jag ont, men inte ont jämförelse med idag och de senaste två dagarna. Hela käkpartiet på höger sida är ömt och det sprider sig upp mot under höger öga. Det gör ont av att bara öppna munnen.
MEN! Jag har ingen feber, alltså får jag ingen medicin. Jag tycker det är bra att läkare inte skriver ut antibiotika hur som helst, men just nu vet jag inte om jag klarar av det här länge till. Jag går på alvedon och nässpray med kortison. Det hjälper litegrann, men det gör ju ont ändå. Penicillin tar bort det onda lite snabbare i alla fall.
Jag svamlar på och lever i  min bihålebubbla, som jag antagligen kommer att få göra tills dess att Grynet bestämmer sig för att titta ut.
Har jag sagt att jag längtar??

//C


Maj 11 2011

Vagnen.

Vagnen är nu iordninggjord och klar för användning. Det är Indras gamla vagn, en Teutonia Spirit, som också Grynet kommer att få ligga och sitta i.
Vi fick nya hjul till vagnen nyligen, då framhjulets fjädring hade gått sönder och det var grus i bakhjulen. Mycket bra service av Babyland!

Såhär ser den ut, fast helsvart.

Nu är i alla fall vagnen avtorkad. Hjulen är bytta och innanmätet tvättat, så nu är det bara för Grynet att titta ut.

//C


Maj 10 2011

Stök och bök.

Det stökas och bökas något fruktansvärt i magen idag. Det brukar vara full rulle men idag tar alla rekord.
Jag vet inte riktigt vad h*n har för sig därinne, men det sträcks och töjs och böjs och det går vågor på magen om vartannat.

Nu är det middagsförberedelser innan jag ska träffa bästaste Katja och bara vara mig själv en kväll. Slippa nattande av barn och bara tänka på mig själv. Behövligt.

//C


Maj 10 2011

7 veckor..

 

 

..kvar, om jag går till beräknat datum. Har då gått i 40 veckor, men det låter ju hur drygt som helst, 35 räcker gott och väl.
Det är nu Gynet växer till sig och fettar på sig kan man säga. Det känns. Och det märks. Även om jag ligger under medelkurvan storleksmässigt på magen, så känner jag mig hur stor som helst och magen är verkligen i vägen konstant.

När man har gått såhär långt och man vet att det är relativt nära så ligger tankarna, i alla fall mina, mycket på hur den lilla ser ut. Visst jag har fått 3D-bilder, men de säger ju faktiskt inte allt. Att kombinationerna kan bli så olika är hur intressant som helst.

När min syster var hos oss sist så pratade vi genetik. Vi har samma föräldrar, men de märks knappt. Vi är inte lika över huvud taget tycker jag i alla fall. Vad tycker ni?

Näsa; Nej
Mun;Nej
Öron; Nej
Ögonform; Nej
Ögonfärg; Nej
Ansiktsform; Nej
Hårfärg; Nej
Hårkvalite; Nej
Längd; Nej
Kroppsform; Nej

//C


Maj 9 2011

Tråkig.

Ja, jag är tråkig. Tjock och tråkig och fullständigt vidrig att ha att göra med. Mitt tålamod ligger på noll och likaså min charm. Men annars är det lugnt. Det är som vanligt kan man säga. Bihålorna har börjat krångla igen och pollenhalten är just nu på en sådan nivå att jag ändå inte kan andas, så att bihålorna krånglar går egentligen på ett ut.
Det känns som att de flesta undviker mig hemma. Det kanske är lika bra iofs? Jag klarar knappt av mig själv…

//C


Maj 5 2011

Utslag.

Såhär ser min mage ut just nu. Fint? Nopes, inte så mycket.

Tjusiga utslag.

 

Jag har ingen aning om vad det är eller vad det beror på. Jag har inte ätit något konstigt heller. Men jag är inte alls försvånad. Det är ju jag liksom:)

 

//C


Apr 28 2011

V.30, snart 31.

Vecka 30

Vikt: 1350 g
CRL: 25,5 cm
Full längd: 35 cm

I början av denna vecka är fostret 27 veckor gammalt.

Om barnet
Ett livsviktigt ytspänningsnedsättande ämne, surfaktant, produceras nu i fostrets lungor. Denna substans hindrar lungorna från att kollapsa –genom att inte släppa ut all luft när babyn andas ut. Att ha för lite av denna substans är en av riskerna hos för tidigt födda barn. I de fall babyn riskerar att födas för tidigt ger man kvinnan en injektion som ska hjälpa babyns lungor att utvecklas snabbare.

Till föräldrarna
Forskning visar att om mamman kopplar av genom att lyssna på lugn musik så påverkar det barnet också. Hjärtljud och rörelserna blir långsammare. När ett foster regelbundet får höra liknande musik så har det visat sig att det lugnar ner sig snabbare för varje gång. Detta visar, förutom att mammans stressnivå påverkar barnet, att barnet kan komma ihåg och känna igen ljud det har hört förut.Barnets huvud har nu i princip den huvudstorlek det ska ha när det föds.

Avståndet mellan livmoderns högsta och lägsta punkt är nu cirka 26 centimeter.

//C


Apr 19 2011

Bihålor from hell.

För exakt en månad sen, den 19:e mars, var jag på närakuten och fick reda på det jag redan misstänkte; att jag hade bihåleinflammation. Idag fick jag samma dom, men från en annan läkare.
Jag vet att jag har känsliga slemhinnor när jag är gravid och att det inte alls är ovanligt att få problem med bihålorna när man är gravid, men det gör så fruktansvärt ont och jag hatar att ha ont och vara sjuk hela tiden.

Den här gången fick jag ingen antibiotika då det, självklart, inte är bra att äta sånt konstant, så nu ska jag prova med avsvällande tabletter och nässpray med kortison.

 

//C


Apr 16 2011

Linea nigra.

Såg idag att jag fått den berömda randen på magen. Vanligtvis kommer den i andra trimestern, men jag har ju redan gått över i tredje och sista nu. Skönt.
Det jag också såg är en rand mycket mörkare och lite grövre hårstrån längs med Linea nigra. Inte så charmigt alls men den kan jag ju göra ngt åt.

Jag fick svaga ränder med de andra barnen också. På den här bilden väntar jag Indra och randen syns inte. Jag kommer inte ihåg när jag fick den med Indra heller, men det här är exakt två månader innan hon plockas ut:)

//C


Apr 13 2011

Fler bilder…

…på Grynet för de som vill se:

Här ser man navelsträngen tydligt till höger precis under näsan.

 


Här ligger navelsträngen för ögat och skymmer.
Man kan inte förvänta sig för mycket av en apparat för en miljon kronor:)

 


Grynet övar andning.

 

//C

 

 

 


Apr 12 2011

Forskningsgrupp 111.

Vid rutinultraljudet för Grynet i vecka 18 blev jag tillfrågad om jag ville vara med i en studie. Studien handlar om de som har gjort ett kejsarsnitt och är gravida igen. De vill veta hur och var moderkakan sitter vid nästa graviditet och även hur moderkakan ser ut efter förlossningen och hur mycket man blödde vid förlossningen.
Självklart tackade jag ja och jag skulle bli kallad till en kontroll i vecka 28, vilket jag är i nu. Idag var det dagen D och jag tog mig till Ackis och till specialistmödravården.

Väl på plats fick  jag ligga på den berömda britsen och fick också reda på att vi är förskningsgrupp 111.
När läkaren undersökt moderkakan, som satt baktill i livmodern, tittade hon också på Grynet för att se till att allt såg bra ut med honom/henne också.
Medan hon tittade på Grynet så  frågade jag om det fanns en liten chans att jag kunde få med mig bilder hem, eftersom Micke inte var med och jag jättegärna ville att han också skulle se. Hon sa att jag absolut kunde få bilder!
Jag fick 8 bilder! 7 st i 3D.

Grynet:)

Det blev extremt verkligt när jag såg dessa bilder på monitorn och det var väldigt nära att det kom en tår. Det är ju en riktig liten bebis i  magen och trots att det är fjärde gången är det lika fantastiskt även denna gång och overkligt! Nu längtar jag ännu mer tills Grynet tittar ut till oss i sommar! 
Måste jag säga att jag  och Micke har tittat på bilderna hundra gånger redan?:)

//C


Apr 4 2011

Halsbränna.

Det blir apoteket i morgon. Jag trodde jag skulle klara mig utan något receptfritt för just halsbränna och sura uppstötningar som jag nu kan lägga till på mitt gravid-CV.
Fan vad less jag blir på allt som kommer med graviditeten! Listan kan göras lång på jävligheter, men jag har inte ens lust att börja med en lista då bara tanken gör mig deprimerad.
Gick in i v 27 idag.
”Då är det inte så lång tid kvar” får jag höra.
Jaså minsann? Har jag missat något här, eller kanske har jag fel när jag tror att det är 40 veckor man är gravid? Det kanske bara är 30, eller? Är det 30 veckor så är det inte långt kvar nej.
Men så är det ju inte.
27 gångna veckor blir 13 kvar. 13 veckor är 3 månader, drygt. 3 månader är aplång tid när man mår som jag gör.
Längtar som en galning till juni då jag hoppas att Grynet tittar ut!

//C


Apr 2 2011

Fotografering och ett besök på Ackis.

Idag var det dags för Nova att fotograferas och i vanlig ordning gick det hur bra som helst. En kvart, max, sen var det klart och både Nova och Joe var nöjda. Hon börjar bli stor nu min lila tjej!
Medan jag och tjejerna var hos Joe hade Micke och Mio en grabbstund och åkte och kollade på cykel till Mio. Hans cykel har varit för liten ett tag nu och förra året fick Nova en ny cykel, så nu var det dags för Mio. Mio var mer än nöjd när vi alla träffades i Ringengallerian och han kunde berätta att de nu minsann hade hittat en cykel han ville ha. 5 växlar har den också!

På vägen hem ringde jag till Ackis då mina sammandragningar och menssmärtor i magen återkommit och blivit värre igen. De tyckte att jag skulle komma in på en gång så de kunde kolla detta igen, men som förra gången var livmodertappen inte påverkad trots registrerade sammandragningar. Absolut inget jag klagar på, men det är frustrerande då jag blir orolig och  det är ett stressmoment i sig att åka in till förlossningen och bli undersökt.
Efter besöket, som denna gång gick mycket snabbare, var det bara att åka vidare och gratulera Daniel då han fyller i dag. Svärmor hade dagen till ära, och som vanligt, gjort en helt underbar smörgåstårta som jag tryckte i mig en sån stor portion av så jag inte orkade någon tårta efter det. Men det var det faktiskt värt. Den smörgåstårtan går inte av för hackor;)

Nu har Indra blivit lagd i säng och Micke är på väg till affären för att hinna inhandla godis till sig själv innan affären stänger.
Jag ska gå och lägga mig. Det har varit en mycket lång dag idag… 

//C


Apr 1 2011

Tacos och sammandragningar.

Idag blir det tydligen Tacos. Det är ju trots allt fredag, men jag tänkte variera mig lite och göra Tacopaj, men när jag la fram förslaget för Nova och Mio blev jag snabbt nedröstad. Hotade med att de måste cykla ner till affären om det skulle bli Tacos, men det var tydligen inget hot utan snarare en belöning, hur det nu kunde bli så. La till ett frimärke och ett brev som skulle läggas på lådan på listan i ren desperation, men inget kunde ta bort deras glada miner när de cyklade ner till affären i tråkvädret. Det är positivitet det. Jag behöver mer sånt.
Tänkte göra barnen glada genom att sortera och vika ett gäng strumpor åt dem tills de kom hem och medan jag sitter och sorterar får jag en sammandragning som heter duga. Vet inte om det var ett straff för att jag lät dem cykla ner till affären eller inte men ont som f*n gjorde det. Och jag ansträngde mig  inte ens. Hade kunnat förstå det mer om jag jagat Indra eller något liknande.  Jaja, det är såhär det ser ut nu. Det är skönt att jag inte har så många veckor kvar…..eller..ja just det…det har jag ju….

//C


Mar 30 2011

Humor…

Idag vid frukostbordet sa jag till Nova och Mio att jag hade något att berätta för dem.
-Vad, vad, vad? Kom det ur deras munnar, och jag såg att de såg förväntansfulla ut.
-Ni ska få ett syskon. Jag har en bebis i magen, svarade jag.
Sen skrattade jag högt och länge. Åt mig själv. Åt mitt eget skämt. Precis som vanligt.
Behöver jag beskriva minen på Nova och Mio? De sa inte ens något utan tittade bara på varandra och gav varandra en blick som bara de förstår. Tror inte att jag vill veta vad den betyder, men jag hade kul i alla fall.

//C


Mar 29 2011

Sovit middag och mellis

Sitter nu och väntar på att mellisen ska bli klar. Jag är som ett barn idag, har både sovit middag och ska nu snart äta mellis..

Besöket hos Bm gick bra, fast det tog ett bra tag att hitta hjärtljuden på Grynet. Hon fick avbryta och försöka känna hur Grynet låg innan hon än en gång med gelé och apparat försökte hitta hjärtljuden. Hade jag inte kännt hur Grynet sparkade och rörde sig flera gånger under proceduren hade jag nog blivit nervös, men jag hann aldrig bli det. Värre var det nog för Micke som stod bredvid och ”bara” såg på.
Tillslut hittades hjärtljuden och det tickade på fint mellan 120-130. Typiska killjud alltså!=D

Efter besöket bar det av till Amazing Thai för lunch. Ett nygammalt ställe som bytt lokaler och nu alltså är större och finare. Första gången jag åt där sen vi flyttade hit och det får bra betyg. Jag gillar Tahimat.
Det blev buffé för övrigt, vilket alltid är trevligt och det var gott som sagt. Mätt blev jag, och som vanligt rätt fort, men jag lyckades äta mer än vanligt och jag gissar att det var det som gjorde att paltkoman slog till i bilen och jag praktiskt taget sov på hemvägen.
Väl hemma så gick jag och lade mig på en gång, straxt innan ett, och sov tills Nova kom hem från skolan kvart över två.
Nu sitter vi vid borde och jag försöker få i mig lite mellis innan Micke kommer hem med trollet som blivit firad på Agis idag:)

//C


Mar 28 2011

V.26

Vecka 26

Week25_19770.jpg
Vikt: 800 g
CRL: 22 cm
Full längd: 30 cm

Om barnet
I början av denna vecka är fostret 23 veckor gammalt. Ögonfransarna växer fram denna vecka och snart kommer fostret att börja blinka. Hjärnan växer fortfarande snabbt och nu börjar längre hår växa på fostrets huvud. Fostret liknar nu verkligen en miniatyrbebis med i stort sätt samma proportioner som ett nyfött barn.

Om babyn föds nu så har det chans överleva, om det får all tänkbar modern hjälp. Chanserna till överlevnad ökar för varje dag.

Till föräldrarna:
För många är denna delen av graviditeten den roligaste. En del börjar också nedräkningen nu. Dags kanske att prioritera sig själv och skippa för många borden. Snart nog blir det fullt upp med barnet – vad vill du/ni göra nu? Gå på bio/restaurang/middagar tillsammans eller med vänner…
 
Kommentar från mig:
Gick in i V 26 igår och ska på koll hos bm i morgon. Magen ska mätas, hjärtljud kollas och jag gissar att min vikt ska kollas också. Det ska bli intressant. Vi äger ingen våg, förutom en matvåg och den vågar jag definitift inte ställa mig på. Jag tror inte det är meningen heller iofs. Jag har i alla fall inte vägt mig på ett bra tag.  Jag märker ju att jag har gått upp och då inte bara att magen växer i färdriktning, utan rumpan växer även den i sin färdriktning, vilket är nedåt och inte lika charmigt. Höfterna sitter ju inte ihop för fem öre så jag gissar att de är på väg både ner och ut och åt sidan beroende på ställning. Inget man kollar hos bm kanske, men man märker på kläderna att de inte riktigt sitter som förut.
Intressant ska det bli i morgon som ni förstår. På fler plan än ett.
//C

Mar 17 2011

Om 10 dagar…

Då har min foglossning, mina problem med ischias och mina sammandragningar försvunnit!! Enligt läkaren som jag var hos igår i alla fall. Hon sjukskrev mig i 10 dagar. Ja ja, jag vet inte vad jag ska säga riktigt, men skönt ska det bli när besvären är borta och jag kan gå normalt igen. Kanske tom börja konditionsträna eftersom sammandragningarna ska försvinna också.
Eller finns risken att jag kanske måste boka en ny tid hos läkaren för att mina besvär har blivit värre? Det är nu man får välja om man ska tänka som man gjorde för länge sedan när läkarna ansågs som gudar, eller om man med sunt förnuft och erfarenhet ska gissa att det snarare kommer bli värre än vad det är nu och att jag antagligen om 10 dagar kommer att sitta i väntrummet hos doktorn för en ny ”undersökning”…

//C


Mar 11 2011

Förlossningen.

Igår blev det förlossningen för mig. Inte för att föda utan för att undvika det. Har haft sammandragningar som bara har blivit fler och fler, trots att jag faktiskt har vilat och inte gjort många knop, så igår ringde jag till förlossningen för att fråga vad de tyckte. Det bästa en barnmorska eller en läkare kan göra i en sån här situation är att bolla över till ”patienten” igen och fråga -”Tycker du att du behöver komma in?”
Eh…hur fan svarar man på det? Ber man om ursäkt några gånger för att man ringde och störde och sen lägger på och hoppas att det går över eller?
Mitt svar blev i alla fall att jag ringde till dem för att jag själv inte hade en aning om vad jag skulle göra. Att jag inte kände igen detta från någon av mina tidigare graviditeter, men att jag också vet att varje graviditet är unik och att sammandragningar är vanligare ju fler graviditeter man går igenom. Jag ringde för att jag var orolig för mitt ofödda barn och att det skulle kännas jävligt olustigt att föda i vecka 23 om nu så skulle vara fallet. Hon bad mig vänta för att prata med en annan barnmorska och efter en minut ungefär var hon tillbaka för att säga att jag nog borde åka in. Jag försökte förklara att jag inte visste när jag skulle komma, men att jag i alla fall var på väg…på något sätt, sen la jag på och ringde världens bästa svärmor som självklart ställde upp och passade våra tre huliganer, två av dem på ingång och mellissugna.
Efter det ringde jag till Micke och berättade hur allt låg till, sen skjutsade svärfar, som också är världens bästa, mig till förlossningen.Väl där lyssnade de på Grynets hjärtljud och tog tempen på mig. Allt såg bra ut och lät bra och sen fick jag sitta ner och vänta på en läkare…….och det var nu det tog tid…i vanlig ordning. Micke ringde sen och sa att han var på väg och kunde komma vid halv fem om allt gick som det skulle och han kom precis när jag fått komma in till läkaren som gjodre ultraljud och mätte och kollade livmodern så den inte var påverkad på något sätt.  Det som var positivt, eller hur man nu vill uttrycka sig, var att livmodern flera gånger drog ihop sig så att både barnmorska och läkare såg detta. Vanligtvis är man symptomfri när man väl tar sig till läkaren och man sitter där och känner sig lagon dum som tog upp deras tid. Men inte nu, vilket kändes både bra och dåligt.
Livmodern visade sig i alla fall inte vara påverkad, men jag fick restriktioner om att ta det lugnt och återkomma om det var likadant eller värre om en vecka ung. De avrådde mig också från att åka till Milano som i morgon. Lucky me! Vilken tur att jag inte sett fram emot den här resan så mycket, eller egentiden med Micke för den delen. Och vilken tur att jag gillar minusgrader och snålblåst, som det fortfarande är i det här landet. Och ej att förglömma slasket och all snömodd!! Hurräjj!!!
Tur är i alla fall att Grynet mår bra. Det är det primära. Det går fler flyg till Milano!

//C