Sep 25 2011

Äntligen…

…vill Indra gå med på att jag flätar hennes hår!
Helt (nästan) still stod hon och tittade på teve i morse, medan jag flätade hennes hår och hon såg supernöjd ut efteråt. Det kan ju iofs ha varit något jag velat se i hennes min, men snoddarna har suttit kvar i håret hela dagen så helt fel var det ju inte.

 

Det var ett tag sen Nova sa ifrån helt och jag inte fick fläta hennes hår längre och med tanke på alla tårar och timmar framför spegeln så föstår  jag henne;)
Nu är det Indras tur!

 

//C


Sep 23 2011

Ett telefonsamtal.

Mio ringde nyss.
Han ska på begravning.
Hans kompis hamster har dött knall och fall.
Den rörde sig inte och var liksom stel, förklarade han.

//C


Sep 3 2011

Hallon

Kanske plockades sommarens sista hallon på vår skogspromenad idag?
Mysigt var det iaf trots att jag tog minnen från brännässlor med mig hem.

//C


Sep 2 2011

En degig morgon

Efter jag och Indra väckt Micke vid niosnåret och sedan ätit frukost så ville Indra dega.
Hon har sin deg och sina verktyg i en låda i köket så hon kan plocka ut det själv, vilket hon även gjorde denna gång.

Som alla andra gånger hon degat så ville hon att jag skulle dega med henne och hon satt där på sin stol och sa vilka figurer hon ville att jag skulle göra av leran.

”En myys”

”En giis”

”En ekojje”:D

”En ejefant”

En igel”

Och pappas konstruktion…”En ojm” (sovande)

 

Skapandet gick rätt bra. Det tråkiga var att de hamnade under bankande knytnävar och plastknivar när de var färdiga.

 

//C

 

 


Aug 25 2011

Höger vs vänster

Nike vägrar höger bröst. Alltså totalvägrar, förutom på natten när hon är toktrött.
Jag vet att bebisar brukar ha ett favvobröst och då också vänster. Vissa säger att det beror på att hjärtat sitter åt vänster. Tanken slår mig vilket bröst bebisar till mammmor med hjärtat till höger har som favoritbröst?
Det kallas tydligen Situs Inversus när man har hjärtat på ”fel” sida och då har man resten av de inre organen spegelvända också. Ung 1 person på 7000 föds med Situs Invertus. Tufft! Eller märkligt hur det kan bli kanske.
Tillbaka till Nike. Hon skriker som en besatt och blir knallröd i ansiktet om jag skulle få för mig att ens visa höger bröst för henne. Jag har provat allt. Sist lade jag henne runt ryggen så höger bröst kom så som vänster bröst brukar, men den lätta gick hon inte på.
Det kommer sluta med att jag har en sprängfylld megatutte och en tom hängspene.
Kul!

//C


Aug 25 2011

En svart sopsäck.

Hur mycket skräp får det egentligen plats i ett rum? Intressant fråga eftersom definitionen på skräp varierar beroende på vem man frågar.
Jag tokrensade Mios rum igår och jag försökte se på varje sak med ett barns ögon. Ändå slängdes det en hel svart sopsäck med grejjer. Det mesta trasiga leksaker, papper med klotter på (inte fina teckningar där känsla och tid lagts ner),gammalt godis, godispapper och påsar.

Jag älskar att han har fantasi och kan få varje pinne till ett lasersvärd eller en magisk penna, men när allt samlas på hög, som sist då jag hittade en påse med årsgamla musslor i hans garderob, så blir det lite mycket. Mycket kan man spara och ha till sen. Musslor hör inte till de sakerna.

 

//C


Aug 9 2011

Fyra veckor.

Idag är Nike fyra veckor och för att visa vilket överintelligent barn hon är, vänder hon sig från rygg till sida!

Nyvänd Nike.

Någon som blev förvånad?
Inte jag i alla fall;)

//C


Aug 7 2011

En aningens sent…

…börjar jag nu känna mig som en mjölkmaskin. Mjölken börjar komma igång ordentligt och Nike tuttar på förfullt och ofta. Jag får lite ångest faktiskt, för hur praktiskt det än är med amning och att alltid ha maten med sig så är det också väldigt praktiskt med flaska och ersättning så jag någongång ”slipper” känna mig som en ko och låta Micke bonda lite med Nike matmässigt också.
Nu när det väl kommer mjölk och Nike har förstått det är det tydligen väldigt mysigt att  bara ligga och småtutta och mysa lite och det tycker jag också de allra flesta tillfällena. Oftast så somnar hon med munnen full vilket resulterar i att allt tillslut rinner ut. Det rinner även ur andra bröstet samtidigt och det är ett evigt kladd och rinn tycker jag. Det kanske uppfattas som jag uttalar mig väldigt negaivt nu och det är inte riktigt meningen men för mig har det aldrig varit riktigt ”mysigt” att amma och det har blivit mindre mysigt då jag fått flera barn och de som inte ammar vet vad de kan göra när den yngsta sitter fast vid tutten. En väldigt kluven känsla faktiskt.
Enligt Bvc ska jag ju fortsätta att kombinera bröstmjölk och ersättning och om eller när det räcker med ersättning och bara mjölken behövs så är jag inte så säker på att jag kommer sluta medersättning ändå. Jag kommer nog fortsätta kombinera fast trappa ner på antalet ersättningstillfällen de dagar vi inte ska göra något speciellt. Sen är bara vetskapen om att jag kan ta en heldag på stan utan barn en väldigt skön känsla, om jag nu ksulle vilja och orka det.

 

//C


Jul 31 2011

Le.

Sitter med Nike och väntar på rätt läge att lägga mig. Det innebär alltså när hon har somnat igen efter nattmålet.

Hon log just mot mig. Jag log tillbaka. Sen hulkade hon två gånger innan hon slöt ögonen.
Jaha, hur ska jag tolka det nu då…?

 

//C


Jul 30 2011

The most annoying sound in the world…

..just nu, är när Nike tappar nappen och den åker i golvet med en ”duns”.

//C


Jul 28 2011

Den lilla tjejen i den stora sängen..

I natt sov Nike i sin spjälsäng bredvid vår säng. Hon var inte stor alls där hon låg längst upp vid huvudänden och snusade.
Det var lite jobbigt att inte ha henne bredvid mig, men jag sover som en kratta när jag inte kan ligga som jag vill och någon gång måste ju vara den första för Nike, men jag kan erkänna att efter hon vaknat vid halv sjutiden och ville äta, så sov hon gott vid min sida till klockan nio då jag gick upp.

//C


Jul 27 2011

Förlossningsberättelse.

Nu har jag äntligen fått tummen ur och skrivit ner förlossningen så som jag kommer ihåg den:

Dagen den 12 juli började som alla andra dagar med en stor mage och med ett uselt humör. Jag kommer ihåg att jag grät en skvätt på morgonen för att jag tyckte så synd om mig själv.

Efter lunch hade vi besök av Yvonne och Benny och barnen och när de åkt hade, som Micke skrev, varken jag eller han lust att ställa oss vid grytorna och börja laga mat, så Micke kom på den briljanta idén att beställa mat från Kreta. Micke åkte straxt före sex och medan han var borta passade jag på att ringa mamma.
Under den tid vi pratar får jag två sammandragningar som jag måste andas mig igenom, men som jag skrivit i tidigare inlägg så var dessa inte mer annorlunda än vanligt. Jag hade ju för ett tag sen vaknat av sammandragningar var tionde minut  utan att det för den skull hände något mera. När den sista sammandragningen var över hörde jag att Micke kom med maten och jag avslutade samtalet med mamma med orden: Nu kommer Micke med maten. Klockan var då kvart, tjugo över sex ung.

Under maten så får jag en sammandragning som känns mer som en värk och jag ber Micke klocka till nästa gång, bara för att se hur lång tid det tar till nästa och när nästa kommer har det bara gått tio minuter. Vi är då klara med maten och klockan är tio i sju.

Nästa värk som kommer är riktigt stark och jag kan inte längre stå upprätt utan måste hänga över soffan. Efter värken säger jag till Micke att jag skulle vilja bada eftersom värmen tar bort smärtan, men Micke säger att det nog inte är en sån bra ide och jag säger att jag får väl duscha istället då. Micke säger att han ska ringa sina föräldrar och säga att det antagligen är dags för oss att åka in i kväll.
Svärmor kommer och jag har under tiden skippat min tanke på både bad och dusch och försöker istället koncentrera mig på den smärta som kommer i varje värk när jag ligg-hänger över soffan.
Tre värkar har jag medan svärmor är här, innan vi sätter oss i bilen och åker in till Ackis. Två värkar får jag i bilen och ni som fått värkar i en bil vet att sitta när man får en värk inte är optimalt…inte för mig iaf. Jag vet inte hur fort vi åker in, jag vet bara att det går för fort. Jag kommer ihåg att jag bad Micke att ta det lugnt och att jag inte villle dö på vägen in, vilket han försäkrar mig om att jag inte kommer att göra.

Väl inne vid förlossningen får vi ringa på två gånger innan de öppnar.  Jag får två eller tre värkar utanför i det sk ”väntrummet”innan förlossningen. När vi blir  insläppta får jag ytterligare en värk och gåstolen de har kommit med springer de tillbaka med och hämtar en brits i  stället. När värken jag fått precis innanför dörren och som fått mig att i princip hänga över Mickes arm, klingat av  lägger jag mig på britsen och blir körd till första bästa rum. Jag kommer ihåg att det satt tre personer i förlossningens väntrum och jag vet att jag hoppades att ingen av dem som satt där var gravid för första gången och inte visste hur det skulle kännnas när smärta slår undan benen på en.

När vi kommit in på förlossningsrummet är kl straxt före åtta och jag blir undersökt av Bm, som slappnar av efter att ha konstaterat at jag bara är öppen fem cm. De börjar göra saker och ting i ordning och frågar om jag vill ha lustgas. Jag tackar ja och säger att jag behöver kissa. Sköterskan tar då fram en kateter och tänker sätta in vilket jag avböjer så fort som möjligt och säger att jag vill gå på toa i stället. Det klarar jag mellan två värkar och efter det är det bara att börja andas lustgas då värkarrna kommer.
Jag känner hur de blir mer och mer starka och jag känner panikkänslorna komma när det bara efter två  tre värkar övergår till krystvärkar och jag bara vill trycka på. Bm hör detta och säger att jag absolut inte får trycka på eftersom jag inte är öppen, men när nästa värk kommer säger hon att om jag bara tar det lugnt nu så kommer bebisen i nästa värk. Efter några sekunder som känns som flera minuter kommer äntligen värken och jag känner hur huvudet kommer ut. Bm ber mig fortsätta att trycka på och med lite hjälp till från mig kommer Nike äntligen ut 20.12.

Trots att tidsuppfattningen försvinner så förstod jag någonstans att det gått snabbt, men inte att vi blev inskrivna fem i åtta och att hon var ute tolv över. Både jag och Nike tyckte att det gick lite för fort och jag är glad att vi hann in så jag inte födde i bilen eller i korridoren på Ackis.

 //C


Jul 15 2011

Sova

En av alla sovstunder:)

//C

 


Jul 14 2011

Amma

Två dygn har snart gått sen Nike kom till världen och jag kan erkänna att jag var tvungen att tänka efter ang tiden. Tiden står stilla…eller rusar den kanske? Vilket som, så lever jag lite som i en bubbla. Dagarna och nätterna flyter ihop och den vakna tiden, som är de flesta timmarna på dygnet, går mest ut på att amma och lära känna Grynet.

Jag kommer lite längre fram, kanske tom i morgon, vi får se, att berätta min version av förlossningen. Micke gav sin i ett tidigare inlägg på sin blogg. Där kan ni kolla om ni vill:)

 

///C