Maj 31 2010

Det blir rester…

… idag. Efter det blir det övningsköra som gäller igen och nu är det bara att nöta och nöta..

//C


Maj 31 2010

Det är alldeles tyst…

…förutom att det prasslas från vardagsrummet….

Pappa glömde visst kvar chipspåsen från igårkväll….

//C


Maj 28 2010

Lycka…

…är väl ändå att få bamsekramar av sina barn och få höra eller få visat hur mycket de älskar en? Från att faktiskt få en kram och en puss av min obstinata åttaåring till en dinosauriekram med tillhörande ryt från min sjuåring och en stor smutsig  kram av små knubbiga ettårsarmar är helt enkelt lycka för mig!!


Våra små troll hos Katja och Martin.

//C


Maj 28 2010

Jag orkar inte ens…

…bemöda mig med att kommentera gårdagens så kallade fiasko, förutom att jag inte alls känner mig chockad, hur mycket jag än känner efter…:)

Regn och tråk idag, men jag ska in till lilla Uppsala ändå. Omväxling förnöjer:)

//C


Maj 27 2010

Pannkakor is the shit!!

 

 

//C


Maj 27 2010

Indras nya ord…

..som hon anväder så fort hon ser det är ”Blublä”. Det betyder banan och hon är helt galen i dessa gula böjda frukter!!

 

//C


Maj 26 2010

Tack vare…

…min kära sambo kunde jag komma iväg och träna en snabbis.
Skönt då denna dag är den enda på hela veckan jag Kan träna, så bättre en dag än ingen dag!
Har iofs tränat hemma med Pilatesbollen, men det räknas knappt känns det som.

Snart ska jag iväg med världens bästa Svärfar och övningsköra.
Önska mig lycka till!!

//C


Maj 26 2010

Linus sover

Det har varit en helt underbar lunch och eftermiddag. Vid tiotiden kom Emma och Elna, då sov Indra fortfarande. Straxt före elva kom Martin och lämnade av Linus som jag skulle vara barnvakt åt ett tag. Han hade precis somnat så vagnen ställdes på baksidan i skuggan.
Lunch vid halv tolv ,tolv då Indra vaknade. Elna och Indra åt med god aptit. Linus sov.
Lek efter mat och stoj ute i trädgården. Linus sov.
När Martin kom tillbaka kvart över tolv ungefär, då behagade Linus vakna. Ett jobbigare barn har jag inte varit med om. Aldrig att jag är barnvakt åt honom igen;)

Linus sover…

En god lunch avnjöts i trädgården bestående av en kebabrulle. Katja, som hade kommit från jobbet, och jag delade på en i vanlig ordning.
Sen satt vi mest ute i trädgården medan barnen lekte och hade kul.

Nu är det tyst som i graven här. Mio är hos en kompis och Nova försvann till skogs med sina vänner. Indra sover….och jag, jag sitter här….
Snart är det dags att börja med bestyren igen…kanske jag hinner träna ikväll också om jag har tur…


Maj 26 2010

Stressad…

Känner mig extremt stressad idag…försöker verkligen att varva ner, men det går sådär. Jag hinner inte träna något den här veckan och det gör mig SUR! Och stressad. Jag vet att jag blir en trevligare människa om jag tränar. Stackars Micke….

En ”latte” i solen på baksidan nu ett litet tag…

//C


Maj 25 2010

Otur i spel…

…tur i kärlek sägs det och jag kan inte annat än hålla med. Ikväll har jag förlorat mot  Nova i UNO ett antal gånger och vad säger det? Att Nova har otur i kärlek passar henne alldeles utmärkt då hon ändå ska gå i kloster när hon flyttar hemifrån vid 35!:)

//C


Maj 25 2010

Det tog en timma…

… över den bokade tiden innan jag fick komma in till läkaren som konstaterade det jag redan trodde: Bråck.

Nu blir det operation senast i september.

//C


Maj 24 2010

Mina tatueringar

 

Min första tatuering gjorde jag sommaren -98. Jag var tjugo år och hade gått med bilden jag ville tatuera, i plånboken i fem år. Jag tyckte då att det var ett bra val och jag har än så länge inte ångrat mig. Motivet är, för er som inte känner mig, Katten Gustaf och han är tatuerad på högra sidan av svanken ungefär. Han har så länge jag kan minnas varit min favorit och min egen riktiga katt var precis som Katten Gustaf, fast han hette Nisse:)

 Mina andra tatueringar sitter på min vänstra skuldra och är kinesiska tecken. Det är mina barns peronnummer i kinesiska siffror fast på svenskt vis, så det är rätt orginellt ändå. Jag gjorde dessa -05 om jag inte minns helt fel. Nästa steg är nu att tatuera in ännu en slinga med Indras personnummer. Har väntat ett drygt år nu, men snart så är det dags.

Mina tatueringar har jag enbart gjort för min egen skull och de kan skylas om jag skulle vilja det. Jag har också ett val att låta dem synas vid vissa tillfällen och det, väljer jag, som sagt helt själv. Dessutom så ser jag ingen av mina tatueringar förutom på kort och/eller i spegel så det känns nästan som om jag inte har några ibland. Ibland glömmer jag till och med bort var och på vilken sida de sitter. Jag måste tänka både en och två gånger vid vissa tillfällen.
Visst finns det dem som tatuerar sig alldeles för mycket och av fel orsak, och jag antar att vissa tycker att alla tatueringar av alla slag är fula, men enligt mig så tycker jag att de flesta tatueringar är fina om de har en tanke bakom och det vet jag inte förrän jag frågat. Jag tycker tatueringar ska vara personliga och representera något. Kanske en viss tid i livet eller tex födelsen av ett barn. Att bara tatuera in något för tatuerandets skull är av helt fel anledning anser jag, men även där är vi olika alla människor.
Mitt val har nu fallit på dessa tatueringar och dessa kommer jag att få leva med hela livet. Än så länge har de inte givit mig något negativt och så länge det är så är i alla fall jag nöjd!

//C


Maj 24 2010

Träning v.20

Måndag:
Vila

Tisdag:
Cykel fram och tillbaka från gymet

Rygghäv: 3 x 15 – kv+10 kg
Sittande rodd:3 x 11 – 60 kg/arm
Situps: 3 x max – kv + 5 kg
Axlar fram och mitten-bamsen: 3 x 11 – 4 kg
Biceps, stång: 3 x 10 – 16, 1 kg
Bröst, sittadne: 3 x 13 – 40 kg
Triceps, stång: 3 x 10 – 24 kg

Onsdag:

Fotbollsmatch (intervallöpning, 50 min:)

Torsdag:
Cykling till och från gymet
Crossen 10 minuter

Benböj smithmaskin: 3 x 10 – totalt 50 kg
Benspark: 3 x 1o – 30 kg/ben
Lårcurl liggande: 3 x 10 – 30 kg/ben
Hängande situps: 3 x max

Fredag:
Vila

Lördag:
Vila

Söndag:
Vila


Maj 22 2010

Vi åt lunch ute idag…

 

..jag, Mio och Indra…

//C


Maj 22 2010

Jag gillar inte jantelagen, men…

Jag gillar inte den svenska jantelagen med allt vad det innebär med att du inte ska tro att du är något, säg aldrig att du är bra osv. Därför älskar jag att se både på Facebook och i olika bloggar folk som faktiskt kan säga att de är bra, eller att de är lyckliga utan att skämmas. Det jag däremot reagerar på är när vissa människor gör detta till ett mantra. Allt är bara så bra HELA tiden, barnen är de sötaste och bästa och man älskar sin sambo varje dag mest hela tiden och hej och hå vad jag är lycklig konstant! Är det inte märkligt? För detta har inte med att jag är avundsjuk på något sätt att göra. Jag har tre barn och en fantastisk sambo som jag älskar, men det är inte något  jag måste basunera ut med versaler och hjärtan varje dag på Facebook. Jag är så pass trygg i mig själv och mina känslor att det syns ändå. Och nej, det betyder inte att jag aldrig säger det. Jag säger det till dem det berör. Varje dag. Ibland på Facebook och ibland i bloggen men framför allt öga mot öga. Varför ska jag dag ut och dag in för omvärlden berätta att mina barn är bäst och sötast i hela världen? Det är väl inte roligt att läsa om det är det enda jag skriver om? Jag tror folk förstår att jag tycker det ändå, utan att jag maler på om det precis hela tiden. Hallå, det är ju mina barn och min sambo. Skulle jag inte älska dem högst här på jorden skulle det väl vara något fel?
Jag börjar tro att dessa personer som hela tiden måste berätta hur mycket de älskar någon eller hur bra och söta deras barn är hela tiden i varje statusrad eller i varje blogginlägg försöker intala sig själva att det är på det här viset, för ärligt…vem är på topp hela tiden utan kemiska preparat i kroppen? Vem är inte less på barn och alla bestyr som ska göras var eviga dag och vem kan säga att den kärlek man känner ligger på samma nivå hela tiden? Utan att ljuga menar jag. Lycka och alla andra känslor en människa har är väl inte kroniska? Ungefär så sa Mia Skäringer en gång. Mycket bra uttryckt tycker jag. Var är vi på väg om vi konstant måste intala oss själva och alla andra att allt är så himla bra och allt är så perfekt? Hur många svarar ärligt på frågan -”Hur mår du?” ”Hur är läget?” Jag försöker faktiskt göra det och det är lite roligt hur olika det tas. Vissa blir lite ställda om  jag helt ärligt svarar att just nu är jag så jävla trött på barnen för det har varit bråk heeela morgonen. Betyder det att jag inte älskar dem högst på denna jord? Såklart att det inte gör, för jag älskar dem, som sagt, högst på denna jord, men för den delen måste jag ju inte tycka om allt de gör eller allt de tycker heller för den delen. Det är samma sak i förhållandet mellan barn och förälder som mellan två vuxna. Visa respekt så spelar det i slutändan ingen roll vad man tycker. I stället för att vara så himla noga med att alla andra ska veta vad du känner för din sambo, dina barn, din mamma eller vem det nu är, säg det direkt till dem istället för att bröla ut det över internet. Jag uppskattar självklart fina och gulliga meddelanden ibland, men jag skulle bli orolig om Micke varje dag var tvunget att skriva på bloggen hur mycket han älskar mig. Jag vill hellre att han visar det hemma med handlingar och ord, öga mot öga.

//C


Maj 20 2010

Tandläkarbesök för N och M…

Idag kl ett var det äntligen dags för tandläkaren för Nova och Mio. Att jag säger äntligen beror på att tiden blivit ändrad fyra gånger för tandläkaren varit sjuk eller haft sjuka barn m.m. men nu blev det av som sagt. Jag agerade så bra fotograf som var möjligt med Indra på armen och jag lyckades okej tycker jag.


Nova i stolen.


Tandläkaren Sara tittar i Novas mun…

 
…och även denna tandläkare, som inte sa sitt namn.


Mio i stolen.


Mio tittar på sina röntgenplåtar.

 

Efter avklarat tandläkarbesök och givetvis en liten ”du-har-varit-duktig-present” i form av en visselpipa till Mio och en ask för tappade tänder för Nova så bar det av hemåt  till mellis, som idag bestod av macka och yoghurt med müsli. Sen försvann de stora i vanlig ordning till kompisar och jag och Indra blev ensamma. Vi fördrev tiden i trädgården med bla snigelinspektion innan det var dags för mat igen och hemkomst av både stora barn och en Micke.


Snigeln i snäckar är liite läskig…

Sen var det träning för mig och idag stod ben på schemat. Trött som få och helt rätt, då det SKA kännas när man tränat.
Nu är det snart natti som gäller.

//C


Maj 19 2010

En nästan helt vanlig eftermiddag i Indras liv

När Indra vaknade vid halv tolv gick vi ut en stund innan maten.


Indra leker med hink och boll.

Jag behagade göra något så enkelt som blodpudding, men det ÄR ju gott!


Indra äter med god aptit, mycket nöjd med mammas val av lunch. Själv fick jag i mig fyra bitar.


Här kommer ett tips till er som fortfarande steker era puddingar i stekpanna. Skiva blodpuddingen och lägg bitarna på en plåt och låt ugnen sköta resten.
Hur smidigt som helst och du kan göra roligare saker under tiden än att stå och glo på pannan, sola tex:)
Fick tipset av Emma i mammagruppen och det används flitigt. Tack Emma!

 
Kartongen Indra började äta på förut var hon tydligen inte klar med. När det blev sådär obehagligt tyst hittade jag henne vid toalettdörren väl dold av garderoben.

 

 Myrjakt blir det efter lunch, men alla hinner försvinna innan Indra får tag i dem och tur är väl det?


Lite filosofering under plommonträdet


Äntligen kommer Nova och Mio hem och sen kommer även Katja, Pontus och Linus.


Det blir fruktsallad. Hur gott och nyttigt som helst.


Allt är inte alltid roligt.


Skönspel vid pianot. Går i och för sig att diskutera…:)


Lek på ägorna innan Katja och barnen åker igen.


Indra kollar av att jag har allt med till fotbollsmatchen innan jag åker. En match vi för övrigt vann med 3-1!!

En helt vanlig eftermiddag…inga konstigheter..;)

//C


Maj 19 2010

En helt vanlig morgon i Indras liv…

För en ettåring, i alla fall för Indra, så börjar morgonen med frukost. Hon har alltid ätit gröt, men för någon vecka sedan ratade hon den helt och ville äta macka som oss andra.
Kl sju är det frukost för mig, Nova, Mio och Indra. När jag och Indra sen vinkat av de stora barnen börjar de olika variationerna på dagarna.
Så här såg vår morgon ut idag efter att Nova och Mio gått till skolan.

 Hittar en kartong man kan äta på under skrivbordet där man nog inte syns om man har tur och sitter helt tyst.

       Vill att mamma läser boken om alla djur.  

 Leker med toaborste och toapapper.


Vinkar till grannens hund Molly.


Provar olika skor.


Vill gärna göra bus i vardagsrummet.


Äter rester av frukosten direkt från golvet.


Löser korsord.


Stänger av datorn för mamma


Klockan nio är man trött efter en lång morgon.
Gott med välling och vila
.

En helt vanlig morgon i våra liv.
Inga konstigheter.

 

//C

 

 

 

 

 

 


Maj 19 2010

Fotboll för Mio och träning för mig.

Dagen bjöd ju, som jag skrev på hur mycket som helst igår. Kvällen var ju inte lugnare den förrän jag kommit hem från träningen, duschat och satt mig i soffan för att titta på Mentalisten.

Jag gick ner med Mio till fotbollen strax för sex. Där letade jag reda på den ansvarige och såg till att Mio blev inskriven i registret så han får spela. Sen satt jag och Indra och väntade på Micke som skulle komma från jobbet och ta över Indra så  jag kunde åka vidare och träna. Det gick hur smidigt som helst. Straxt efter halv sju kom Micke och då åkte jag vidare ner till gymet. Skönt att vara igång igen kan jag säga. Förra veckan blev det bara en fotbollsmatch, som vi dessutom förlorade. Men det var mot Poliserna så det var väl väntat:)

//C
kjj


.

.

 

 


Maj 18 2010

Nytt inlägg

Jag hade först tänkt att delge er de helgens dagar, men jag har helt enkelt inte tid. Kan bara berätta att bröllopet var fantastiskt och spa-kryssningen efter det var kanon och verkligen avslappnande.

Idag har det varit full rulle med besök av bästaste Yvonne och hennes småkillar, en relativt lång promenad, utvecklingssamtal för Mio, som för övrigt gick förträffligt, stolt mamma, som vanligt och avslut med fruktsallad innan Yvonne och killarna åkte hem igen. Nu är det mat på schemat och sen ska jag ner med Mio till hans fotbollsträning och själv lyckas ta mig till träningslokalen. Jag gissar att jag somnar ovaggad ikväll.

NI kan förresten läsa om allt här

//C


Maj 14 2010

Det händer grejjer…

…i trädgården!:)

mms_image
I ”lådan” börjar det gro!:)
 

mms_image
En snäcka


Tulpan- ”Tulipa”

Kungsängslilja  ”Fritillaria meleagris”

//C


Maj 14 2010

En dag i Storstan

Igår styrde vi bilen mot Stockholm och Naturhistoriska Riksmuséet och Cosmonova efter frukost. Nova ville inte alls följa med då de ska på Cosmonova med skolan snart, men vi kompromissade fram att hon skulle följa med på muséet och inte på självaste Cosmonova och filmen där. Jag skulle inte titta på filmen eftersom Indra är för liten för att följa med in och för att den bara gör mig illamående.

Vi var framme vid halv  tolv ungefär. Vi började rundan vid det stora Mammutträdet.  En skiva av detta träd sitter uppe på väggen längsta bak vid kassorna. och de har satt ut nålar vid viktig händelser i vår historia. Trädet var redan fem meter högt och nästan tre hundra år gammalt innan år noll då en viss Jesus sägs ha fötts. Det är drygt tolv meter i omkrets och har en diameter på nästan fyra meter och blev över tre tusen år gammalt. Tänk om detta träd hade kunnat prata!!

Ett mammutträd..

Efter Mammutträdet där vi fastnade ett tag, gick vi vidare mot vulkanerna och till slut dinosaurierna. Den avdelningen gillar i alla fall jag och Mio skarpt och jag kan inte sluta imponeras av deras storhet vid den tiden. Inte bara dinosaurierna var stora då utan även många insekter som idag är väldigt väldigt små i jämförelse och skönt är väl det. Vem vill möta en trollslända med en vingbredd på över sjuttio cm idag?:s

Vid kvart över ett gick vi ner till cafeterian för att äta en liten macka innan Micke och Mio skulle titta på filmen kl två. Det blev Deep sea och den var tydligen bra.
Medan Micke och Mio tittade på film passade jag  och Nova på att fika lite. Indra skulle äta så det passade jättebra och jag och Nova fick lite egen tid. Sen ville hon gå upp och titta i affären som finns vid kassorna.  Hon hittade en jordglob för 25 kr, så jag köpte den, en likadan till Mio fast med blått ställ, Nova hade rött och en liten gej till Indra som man kunde hänga på vagnen.
När killarna hade tittat klart gick vi en liten runda till och tittade  på avdelningen ”Människan”. En jätteintressant avdelning som visar hur man kan lura hjärnan, mäta sin armstyrka och se hur långt man kan hoppa bla. Indra fick gå själv och jag kan väl inte påstå att hon gick. Hon sprang runt hela stället som om någon jagade henne. Med fingret i luften och ”Titta” som ett mantra for hon fram över hela avdelningen.
mms_image
Indra tittar på grävlingen och dess storlek på hjärna.

Efter detta kände vi att vi var klara så vi lastade in oss i bilen och åkte mot Max i Solna där vi åt. Indra åt ett helt hamburgerkött och en Nugget. Hon skulle kunnat ha ätit mer men hon fick välling i bilen och somnade på vägen hem.
En lyckad dag som sen fortsatte med att de stora barnen försvann till kompisar och kom hem halv åtta. Då var det filmdags, det är ju ledigt idag, och valet föll på Madicken. Klockan nio var det lugnt i huset. Jag lade mig en timma efter det. Helt slut var jag och är fortfarande då jag vaknat av åskan och regnet flera gånger inatt. Rätt mysigt är det ändå att ligga nerbäddad och lyssna på smattret och mullret.

//C


Maj 12 2010

Stan, stan och stan

Dagen började tidigt med en färd in till stan efter frukost.  Det sista skulle inhandlas till bröllopet på lördag, men i vanlig ordning så glömmer man alltid något, så det får bli en till färd in helt enkelt.
Nu är de snart mellis på schemat. Så fort Mio kommer hem. Nova kom hem för en kvart sen ungefär, men ingen Mio syns till ännu. Han var lite efter sa hon…mmm, det skulle man ju kunna säga.
Vid halv fyra ska jag bege mig in till stan igen och träffa en kompis. Det ser jag fram emot extra mycket. Skönt med avkoppling och bara kunna tänka på sig själv ett tag.

Bloggtorka så det skriker om det, men jag kommer igen…

//C


Maj 11 2010

En vanlig dag på pendeltåget?

Här om dagen när jag åkte pendeltåg till stora staden gick en kille på i Upplands Väsby. Han såg rätt så sargad ut och gick med en öl i handen. Han satte sig på en av platserna men bytte under en tiominutersperiod, plats kanske tre gånger. Tillslut satt han på en plats mittemot mig. Han suckade och stönade när föraren berättade att tåget var försenat och han pratade lite för sig själv.
En helt vanlig syn på Stockholms pendeltåg och tunnelbanetåg. Jag reagerade egentligen inte. Jag är van, men när han satte sig mittemot mig och började prata så tittade jag lite mer ingående på honom. Han kan ha varit i 35 årsåldern och hade på sig jeans, en tröja och en mörk jacka. Egentligen en helt vanlig kille förutom ölen och hans för svenskarna allför utsvävande sätt. Jag brukar tänka när jag ser personer ibland och undra vad de egentligen varit med om. Hur kommer det sig att han sitter med en öl i handen och pratar för sig själv? Har sammhället någonstans glömt bort honom, eller har han tappat bort sig själv på vägen genom livet?
Det dröjde inte länge innan han berättade, rakt ut att han för två veckor sedan ungefär fått reda på att han har HIV. Min första reaktion var att direkt börja tänka om han rört mig, eller om jag rört där han rört. En panikkänsla som snabbt blossar upp men som snabbt försvinner igen. Jag blev arg på mig själv för att jag tänkte så. Jag vet ju att han Inte smittar mig med sin blotta närvaro, ändå blir jag rädd. Rädd pga okunskap som i de flesta fall när det gäller fördomar. Han fortsätter sin berättelse och säger att han egentligen kännt på sig att han hade HIV. Han visste det men hade inte fått det bekräftat, alltså fanns hoppet om att vara frisk fortfarande. När han fått beskedet försvann han i en vecka och var tvungen att droga ner sig och glömma ett tag menade han, men nu hade han accepterat sitt öde. Och det finns ju så bra bromsmediciner nu för tiden. Nu skulle han in till Stan och sälja tidningar. Situation Stockholm. Inte för att han ville egentligen utan bara för att kunna överleva dagen.

Jag vet inte om jag skulle kunna sitta på ett tåg och berätta att jag har HIV efter att ha vetat det i två veckor. Är det hans missbruk i sig som gjort honom avtrubbad, eller har han faktiskt bara accepterat att det är så här hans liv ser ut nu? Ja, egentligen har han ju inget annat val förutom att kanske skynda på processen och dö i förtid, men med dagens bromsmediciner kan man leva till normal livslängd, så det skulle ju vara onödigt. Kanske har han insett att han bara har ett liv på den här planeten och försöker göra något bra av det nu? Sälja tidningar nu tills han kan få ett ”riktigt jobb” och ett riktigt hem. Ett steg i taget och i rätt riktning bort från droger och annat missbruk. Är det så, så önskar jag honom all lycka på vägen och jag hoppas att han klarar det.
Jag kan ändå inte hjälpa att tänka att det någonstans på hans väg genom livet , gick fel och att han kanske inte alls hade behövt möta ett öde som detta om han levt sitt liv annorlunda, gjort andra val och kanske fått en helt annan start i livet.

//C


Maj 10 2010

Nyckeln till frihet..

Igår blev det filmdags igen. Lite som vanligt på söndagar. Micke hade en film han ville att vi skulle se och den hette The Shawshank Redemption. Jag var inte säker på om den var bra. Visste inte alls vad den handlade om, trodde jag. När jag sen ser vilka som är med så utbrister jag :- Men det är ju samma människor som är med i Nyckeln till frihet, vilket sen visar sig vara samma film. Micke visste inte vad den hette på svenska och jag visste inte vad den hette på engelska. Kul ska det vara ibland.

Tillbaka till filmen så är det helt klart en av de bästa filmerna som gjorts! Jag såg den första gången -95, den släpptes -94 i USA, och redan då fastnade jag för den. Sen har den visats på teve ibland och man har någongång börjat se filmen mitt i, men igår såg vi den från början till slut och jag kan starkt rekommendera den för er som trots allt missat den.

Det handlar om Andy, en man som karriärsmässigt kommit långt, men där förhållandet med frun inte går lika bra. Frun har hittat en ny man och när sen denna och  före detta frun brutalt blir mördade faller alla misstankar på Andy, som blir dömd till två livstidsstraff på ett av Amerikas värsta fängelser. Väl där får man följa Andys nya liv och allt vad det innebär med misshandel av både fångvaktare och interner, våldtäkter och nyfunnen vänskap.

Att det är självaste Stephen King som gjort denna kan man inte tro då han oftast skriver psykologiska thrillers, men han har verkligen lyckats fånga verkligeheten denna gång utan en massa hokus pokus. Som sagt, en sevärd film som fått bra betyg världen över och var nominerad till 7 orcars när det begav sig!

//C