Dec 29 2010

En lång dag.

Den här dagen går till historien som årets längsta tror  jag. Inte mycket har gjort idag trots att jag faktiskt torkat golvet i köket. Efter det låg jag raklång på golvet med benen vilande på tangentlocket till pianot. Lagom höjd när man är lång och defenitivt skönt för ryggen och höfterna som sedan vecka fem börjat kännas av. Blir det ens i närheten av graviditeten med Indra så kommer jag troligtvis gå med kryckor snart. Känns lagom uppiggande, men den som väntar på något gott får lida pin…eller det kanske inte är så ordspråket lyder?
Är idag i vecka 13 när jag kollade. Måste erkänna att jag inte har någon vidare koll. Med Nova hade jag stenkoll, sen har den där ”kollen” försvunnit efter varje barn. Om någon frågar hur många veckor jag gått blir svaret att jag ska ha i slutet på juni, början på juli. Det räcker gott och väl tycker jag=D

Grynets storlek denna vecka.

 

//C


Dec 29 2010

En bild.

Vill ju självklart lägga upp en bild på Grynet, som inte bara är ett gryn längre. Tufft att man kan se så mycket trots att det är så lång tid kvar.

Här ser man tydligt att Grynet kommer bli en skönhet, precis som sin mor!;)

//C


Dec 27 2010

28 veckor kvar.

Ja, det känns ju inte så lite. Räknar man framåt kommer man fram i slutet på juni början på juli ung och det är kanske då det tar slut. Illamåendet alltså. Förhoppningsvis tar det slut innan, men med tanke på att det bör ha ”lagt” sig och att det faktiskt känns bättre, så är det långt ifrån bra. Det finns en risk att bloggen fom nu kommer att handla om mitt gnäll, men ni får ha överseende. Jag har inte gnällt på 12 veckor! Inte en enda gång. Utåt. Micke däremot, stackarn, han har fått höra både det ena och det tredje och har nog tröttnat sen länge, men han håller god min och hjälper till så mycket de går, med det som går. Jag älskar honom för det! Han är världens bästa om ni inte visste det?!
12 veckor utan gnäll. Drygt. Det är så långt jag har kommit och det lilla grynet, som h*n kallas har hunnit bli 9 cm från topp till tå. Än så länge syns det inte nämnvärt men det känns desto mer. Den övar och över inför juni/juli (jag hoppas på juni) och den kommer att bli en hel del större innan juni/juli också. Lite läskigt, men samtidigt hur roligt som helst!

//C


Dec 13 2010

Att döma.

Jag försöker att inte döma människor. Jag tänker inte säga att jag är bättre än vad någon är, för vem är jag att säga och avgöra det? Jag försöker att behandla människor som jag själv vill bli behandlad och det innebär inte hyckleri och dubbelmoral. Inte alltid lätt att följa, men missförstå mig rätt. Jag älskar att provocera och få en reaktion, men jag gör det utan att göra direkta påhopp. Att i frustration skriva av mig på nätet skulle jag aldrig göra, för har jag lärt mig en sak så är det att ingenting bra kommer ur handlingar som sker när man är upprörd och arg. Att dessutom påstå att man på nätet kan och får skriva vad man vill så länge man inte nämner några namn, tycker i alla fall jag är riktigt ogenomtänkt.

Det jag dömer är personens handlingar och åsikter i vissa fall, inte människan som person, för om igen så tycker inte jag att jag har den rätten. Skulle jag döma en människa som person efter dens åsikter om vissa saker Då sätter jag mig över personen och tror mig vara bättre än vad den är.
Jag kan slå vad om att jag kan hitta saker att diskutera och tycka likadant som, med en pedofil, bara vi inte diskuterar barn och sexualitet, men att döma hela den människan är fel tycker jag. Jag tror inte att en människa är helt igenom ond, fast jag kan bli så arg för gärningar samma människa gör.

Jag tycker att det är hyckleri att döma människor som är otrogna, när man själv är eller har varit otrogen, vare sig man lärt sig något av det eller inte. Vart någonstans är man bättre än dem man dömer, bara för att man kanske har lärt sig något? Skadan är redan skedd och svår, oftast omöjlig, att reparera.
Jag tycker det är dubbelmoral att säga att man inte ska vara elak och dum via nätet och/eller verbalt, när man i nästa mening säger att ”vissa” är lägre och mer patetiska människor än andra. Det om något är väl att kasta sten i glashus? 

Människor får tycka att jag har fel och de får bli arga för att jag tycker som jag gör, men att låta sig provoceras till att flera gånger skriva dumma saker om mig på nätet (även om det sen tas bort), det dömer jag och det säger rätt mycket om provokationen. Hade det inte legat någon sanning i den så hade den heller inte fått någon reaktion. Så tänker jag och är inte det också lite tanken med att provocera? Att se vilken reaktion provokationen får? Hur provokationen sen besvaras, säger mer om människan som svarar än den som provocerar enligt mig.

Jag har självklart gjort fel. Många fel som jag ångrar. Däremot har jag ändå inte velat ha dem ogjorda då jag lärt mig av dem och de har gjort mig till den jag är och där jag är idag. Jag har inte några rättigheter att döma någon som person, då ingen är felfri. Jag dömer handlingen. Igen. Man kan självklart döma mina provokationer, men då ska man inte sen gå ut på nätet och provocera själv.

Jag tänker fortsätta låta människor tycka att jag är en sämre och lägre människa än vad de är. Det får stå för dem. Jag tänker låta människor fortsätta skriva direkt dumma saker om mig, om de nu tycker att jag provocerat dem. Jag tar inte åt mig. Jo, jag kan reagera, men eftersom jag vet hur saker och ting verkligen ligger till när det kommer till mig själv, så är jag trygg i det och kan låta folk tro det de vill. Jag tycker ingenting om dessa människor, för jag känner dem inte. Jag kan, som jag skrivit, tycka illa om åsikter och handlingar, men åsikter och handlingar säger knappast allt om hela människan som person. Mina åsikter säger heller ingenting om hela mig som person, men några låter sig provoceras av mig och dömer mig efter det. Intressant tycker jag, men inget jag ligger sömnlös om nätterna för.

//C


Dec 6 2010

Strumpor

Min son ska få strumpor i julklapp. Bara strumpor. Det finns aldrig strumpor i hans låda hävdar han, trots att han fick fem par nya strumpor förra veckan och trots att jag tvättar minst en tvätt per dag så finns det inga strumpor! Varje dag får jag försöka, av gårdagens tvätt hitta två strumpor som passar ihop och ni som läst min blogg tidigare vet också att jag har en låda där jag samlar alla ensamma strumpor, men trots lådan och en hög på tvättbordet så finns det inga strumpor. Märkligt. Det går inte ihop. Jag undrar om han gömmer en av strumporna han använt och bara tar ner den andra till tvätten? Var är hans gömma då undrar jag? Min tanke nu är att överdriva rejält med strumpinköp och fylla hela hans rum och hela hans garderob med strumpor. Undrar om den här julen kommer gå till historien som den bästa av alla jular för honom?

//C