Feb 27 2011

Kokosrutor och Fyrishov.

Dagen började klockan sju för min del, då Indra deklarerade att hon var vaken och ville gå upp. Upp och fixa välling och sätta på teven, men efter ett tag tog rastlösheten över och jag bestämde mig för att göra brownies/kärleksmums/chokladrutor/ kokosrutor, eller vad man nu vill kalla det, till fikagästerna som skulle komma idagt. Indra satt på bänken bredvid mig medan jag höll på, och smakade av smeten så den var god nog.
Jag hann lagom klart med kakorna tills det var dags att göra frukost och när Micke och två trötta barn kom ner så möttes de inte bara av frukost utan av nybakade kakor.

 

När frukoasten var avklarad begav sig Micke och de stora barnen till Mios innebandymatch han skulle spela. Mio stod i mål och deras lag vann med 12-1! Jag hade velat se matchen, men med en tvååring att hålla reda på så fick Pappa och storasyster räcka som hejarklack=D

På hemväg från matchen fick vi reda på att fikasällskapet tyvärr blivit dåliga så i stället begav sig hela familjen till Fyrishov för att bada. Jag passade på att simma tio längder, sen hade jag ont, innan jag begav mig till varmare  och grundare vatten för mer lekfull aktivitet. Jag vet inte om någon av barnen tyckte jag var direkt lekfull, då de föredrog att leka med Pappa i stället, så tillslut gav jag upp och gick jag in och bastade istället, innan jag gick ut och hämtade in en blå Indra. Hon stod länge i duschen och tyckte det var hur skönt som helst att tina upp. Micke och de stora passade på att leka lite till, vattendjur som de är, och jag och Indra gick ut och åt lite mellis.

När man har badat blir  man hungrig och för trött för att ställa sig vid grytorna när man kommer hem, så det gyllende M:et fick ett besök. Ingen var missnöjd över att åka dit och mätta och belåtna kom vi hem straxt efter sex. Nu sitter de stora barnen och spelar Wii innan läggdags och har även hunnnit smaka en kaka. Mio gav den 10 på en skala 1-10 och Nova gav den en 9, med motiveringen att själva kakan inte är lika god som glasyren och kokosflingorna. Bra motivering enligt mig också, men jag har inte avgjort min poäng på skalan än. Den kommer senare när våra barn är lagda för kvällen.

//C


Feb 25 2011

Grått hår.

Ser ni det? Mitt gråa hårstå?:) Det sitter rätt lång fram mot pannan på min högra sida och det är faktiskt ingen nyhet. Det har suttit där sen jag var 25 ung och jag har bara det. Än så länge. Jag vet inte vad som har hänt, men jag brukar ta fram och titta på det ibland.
Ibland visar jag barnen också och jag har två olika varianter på vad jag brukar säga. Den ena varianten är att jag fått det gråa strået pga dem. Då brukar svaret bli sura miner och dumma kommentarer. Den andra varianten är att jag börjar bli gammal. Då får jag motkommentarer att jag inte alls är gammal och så brukar jag få en stooor kram. Kan ju säga att variant två är mysigare, men ibland behövs också variant ett. Bara för att.

Många har trott att jag drar bort hårstået, men det gör jag inte. Jag har inga som helst problem med mitt gråa hårstrå. Jag har däremot inte hittat det på ett tag och nu när jag tillslut såg det igen så var det mycket kortare. Det har alltså gått av. Ofrivilligt från min sida, men hår rasar ju av, så jag kunde inget göra. Nu sitter det där igen, bara lite kortare än förut.

//C


Feb 24 2011

Ytterligare en kombo

När vi ändå håller på att prata kombinationer så kan ni ju gissa hur bra den här är: Jag sjukskriven (vilket betyder att jag ska ta det lugnt)+ Indra 2 år, vattkoppor, men frisk, trots det fortfarande smittbärare+sportlov=skrattretande

//C


Feb 24 2011

Inte heller en så bra kombo…

Har ägnat den senaste halvtimmen med att försöka få på ett madrassöverdrag på Mios madrass. Ni vet en skumgummimadrass med ett tygöverdrag? På riktigt. Det kan knappast vara någon i fabriken som sitter och trär på madrassöverdragen. De sys på. Det är jag helt säker på! Det är på riktigt heeelt omöjligt att få på överdraget utan att madrassen ser ut som en banan när man efter blod, svett och tårar, är klar. Och nej, jag har inte krympt överdraget. Jag har tvättat precis enligt anvisningarna, men trots det så är det ett extra skin som ska på och skumgummi är ju inte det mest hala och medgörliga material som finns direkt.
Jag var tvungen att lägga mig på madrassen och vila halvvägs. Jag låg och flåsade som en fet flodhäst på savannen och för en stund funderade jag starkt på att gå ut och lägga mig i en snödriva för att få  ner temperaturen an aning. Att jag tillslut fick på överdraget hade mer med vilja än ork att göra och det ska bli intressant att se vad Mio säger när  han ska gå och lägga sig ikväll, men vem vet, han kanske tycker det är kul att ligga inlindad i så väl madrass som täcke? 
Hade man filmat mitt gympapass idag och spelat upp det i ultrarapid hade jag antagligen legat och vridit mig av skratt, men skratt var nog det sista jag var nära när jag väl låg på madrassen och brottades. Jag kan ändå se en sorts humor i det nu, när jag sitter här och skriver, trött, fortfarande svettig, och med torkade tårar.

//C


Feb 23 2011

Ska storasyster så…

….ska ju såklart Indra!

Nova köpte ett nytt lack till naglarna idag. Ett lack som ”krackererar” när det har torkat. Det första Nova gjorde när hon kom hem var att testa det nya lacket och självklart ville Indra göra som storasyster!

Två tuffa tjejer!

 

//C


Feb 23 2011

Pannkakor och Trassel

Idag åt vi frukost klockan åtta och klockan nio ringde vi på hos farmor och farfar och lämnade av Indra. Hon vinkade inte ens när vi sa ”Hej då” utan ropade på Jaja istället med en bok i handen.
I tjugo minusgrader gick jag, Nova och Mio mot bussen och vi hade tur att den stod inne, annars hade risken varit att i alla fall jag frusit fast på hållplatsen och inte kommit med.
Jag behövde inte frysa fast och med Mio sittandes längst fram i bussen och jag och Nova i mitten ungefär begav vi oss in till stan. Vi skulle gå på bio och se Trassel, så min tanke var att hämta ut biljetterna innan det var dags för lunch, men biografen öppnade inte förrän kvart i tolv, så  det vara bara att fortsätta till Hemköp och göra lite ärenden där.
Vid elva åt vi lunch på Cupido. Nova åt sallad och jag åt wook. Behöver jag ens nämna vad Mio åt. Precis. Pannkakor!
När vi ätit och tittat runt lite på bokrean begav vi oss till biografen som då öppnat och vi hämtade ut våra biljetter. Sen bar det av till affären bredvid som tydligen hette JamJam och innehöll godis!! Går man på bio så äter man godis, vare sig det är helg eller vardag. Varsin dricka åkte med också, sen var det bara att gå in på biografen igen och vänta på att ”biljettfarbronr” skulle inta in plats och börja riva biljetter.

Filmen Trassel var jättebra och enligt barnen ”Den bästa film de sett”.  Den var mycket fin och då jag är lite blödig kunde jag inte hålla mig från att fälla en tår eller två. Den var faktiskt lite sorglig, typ i mitten…eller, ja, den var…äh, skit samma, några tårara rann i alla fall.
Sen var det hemfärd och vi hade tur att bara behöva stå i fem minuter och vänta på bussen som skulle ta oss hem och till Indra igen.
Indra hade haft det kanon hos Jaja och farmor, såklart, och hon var glad att se oss. Nu är hon inte lika glad då hon sitter bredvid mig och gallskriker för att hon inte får rita på stolen.
En mysig för- och eftermiddag med de stora barnen!:)

Indra ville hålla Nova och Mio i handen på hemvägen. Hon hade saknat sina syskon:)

 

//C


Feb 22 2011

V.21

Är, som överskriften lyder, i vecka 21 nu. Känns som ett steg närmare ljuset i alla fall, men jag är fortfarande trött som ett as och jag fryser fortfarande.
Jag räknas heller inte som förstföderska trots att det gått 8 år drygt, nästa gång jag föder. Nova banade väg. Punkt. Ser som sagt var fram emot juni när Grynet kommer

Vecka 21

Vikt: 325 g
CRL: 16 cm
Full längd: 25 cm

Om barnet
I början av denna vecka är fostret 18 veckor gammalt. Nu börjar hon/han ta små sovstunder, även om ett regelbundet sovmönster inte har utvecklats ännu.  För det mesta sover fostret när kvinnan rör på sig och vaknar när hon sätter eller lägger sig ner. Vissa foster har nu hittat sin favoritsovställning.

Nu börjar ögonbrynen växa. Flickfostrets livmoder blir fullt utvecklad denna vecka och slidan börjar ta form. Det bruna fettlager som hjälper fostret att hålla värmen täcker nu hals, bröst och ljumskar.

Nu täcks också huden av ett vaxlager. Det består av döda hudceller, celler från lanugohåret och olja från hudkörtlarna. Vaxlagret skyddar fostret från hudinfektioner. En del av det är kvar vid förlossningen och gör barnet halt, vilket underlättar passagen genom födelsekanalen. Nyfödda har ofta kvar lite vax i hudvecken.

Till föräldrarna
Många kvinnor börjar nu känna sig varma, vilket är helt naturligt eftersom sköldkörteln är mer aktiv och ämnesomsättningen är 20 procent högre än annars. På nätterna svettas många för att kyla ner kroppen. Det är viktigt att dricka mycket vatten.
//C

Feb 22 2011

Stödtrumpor och namnlappar

Jag berättade ju här om gången att jag nu använder stödstrumpor. Jag är inte den enda kom det fram idag och det är jag glad för. Fick ett tips om en sida där det fanns lite roligare, om det nu går, stödstrumpor med färger och olika motiv osv. Nu  har jag beställt två par som bör komma om några dagar. Det känns ju bra. Fler stödstrumpor åt folket!!

Med posten idag kom ett litet paket. Jag har, bara häromdagen, beställt namnlappar till alla barn. Namn och telefonnummer står nu på fina påstrykningsbara lappar och även ”vanliga” klisterlappar till de stora då de har klubbor, glasögon etc till innebandyn bl.a
Indra fick bara påstrykningsbara lappar då hon mest har kläder som ska märkas till dagis.
Nu ska här märkas grejjer!! Men inte just nu för nu orkar jag inte.

De stora har åkt iväg med farmor och farfar och ska ha en alldeles egen dag med dem. Jag tänker alltså inte laga mat idag. Det finns rester i frysen vi kan äta. Det känns skönt att slippa laga mat för en gångs skull. Dessutom på en tisdag. Bara sådär! 
Men tvätten kommer jag inte ifrån, så det jag inte orkade vika igår ska vikas och torra kläder ska tas bort från strecket och vikas också så  att en ny laddning blöta kläder får plats att hängas när tvätten är klar.
Phu…lika bra att ta tag i det på en gång….

//C


Feb 21 2011

Hår

Idag har både Nova och Mio fått nya frisyrer. Nova ville klippa av sitt långa hår, igen, så den här dagen gav jag med mig och gjorde precis som hon ville. Minst 20 cm kapades i alla fall och det klipptes också upp rejält. Det tog ett tag, men tillslut var hon nöjd.
Lunchdags var det sen och läggdags för Indra, sen åkte Mio upp i stolen och fram åkte även trimmern. Han visade på en bild på datorn hur han ville ha sitt hår och jag tror att det blev rätt likt, för Mio var nöjd när jag var klar och det är ju huvudsaken. Kort på sidorna och baktill och längre mitt på huvudet så han kan ha det ”spretigt” eller ”liggande”. Som sagt; två glada och nöjdarn ba och med det en glad och nöjd mamma, fast jag hade ont i ryggen efter att ha stått lite för länge.

Efter klipperiet har några blommor fått ny jord och även nya krukor. Skott har satts i vatten och tvätten har åkt in i maskinen.  Vika all tvätt står på schemat, men jag tror jag skjuter på det tills i morgon.

//C


Feb 19 2011

Knasiga associationer

Läste att Helge Fossmo var ute och promenerade på Jönköpings gator.  Förutom att jag på fullaste allvar undrar vad han gör utanför murarna så får han mig tyvärr, eller hur man nu ska säga, att tänka på en låt. En låt jag fortfarande tycker är fin men som jag inte lyssnar på på samma sätt längre då jag associerar den till honom. 
Låter är denna:

Nu är nog er fråga varför jag i H**vete  associerar den låten med the one and only Helge Fossmo?!
Jo, av den enkla anledningen att när det begav sig där vid 2004-2005 och det skrevs spaltmetrar om Helge så handlade ett uppslag om brev Helge skickade till  någon tjej, där han bl.a berättade att han brukade lyssna på den här låten och tänka på  henne. Pang, så fastnade det av någon anledning!!
Nu har Helge förstört den här låten för mig och den får mig att tänka på honom. Kul! Not. Som sagt, jag lyssnar inte på den längre trots att låten och texten är väldigt fin.

//C


Feb 19 2011

En dag i köket.

Idag har jag knappt varit utanför köket över huvud taget, med undantag för toalettbesök och hämtning av diverse rengöringsmedel. En tripp till övervåningen blev det också då Indra skulle läggas men annars har det varit köket jag har befunnit mig i. Jag har storstädat kan man säga. Det finns inget jag inte har gjort idag förutom att frosta av frysen, annars har det varit avtorkning av kyl, i kyl, skåpsluckor, rengöring av ugn, ugnslucka och golv, bord, stolar, karmar, osv.
Micke har agerat taxi till och från träninger och godisköp och även till övernattningskompisar.

Indra mår mycket bättre idag. Hennes prickar har börjat torka och hon har varit mycket piggare och inte lika gnällig. Just nu sitter hon och äter middag. Hennes matintag har gått över förväntan då hela hennes mun är full av koppor. Aptiten finns och det är bra.
Jag och Mio väntar på att Micke ska komma hem med mat. Efter allt städande fanns det inte i tanke att jag skulle ställa mig och laga mat och tydligen inte för Micke heller, så det blev Kreta idag. Är rätt hungrig nu när jag känner efter.

//C


Feb 18 2011

Hjärtat på morgonen.

Idag jobbar Micke hemifrån så han kunde följa med till barnmorskan. Det var ett trevligt besök på Hjärtat som ligger precis vid Forumgallerian.  Hjärtat är en privat barnmorskemottagning och vi bytte till den pga allt tjafs jag nu senaste hade med Svartbäcken och vår egen Vårdcentral här nere i centrum. Just idag var det mest ett rutinsamtal och genomgång vad Hjärtat står för och vad de kan erbjuda. Jag fick samma känsla som jag fått med Mama Mia som jag gått till de tre gångerna tidigare jag varit gravid och allt känndes jättebra.

Efter besöker hos Hjärtat åt vi  lunch på Cupido. Micke var duktig och tog en sallad, medan jag gick på buffén. Även om jag inte åt särskilt mycket då det är något som tar emot, så tyckte jag ändå att jag vräkte i mig mat. Mätt blev jag och med mättnadskänslan kom paltkoman. Jag sov praktiskt taget hela vägen hem i bilen. Kul sällskap.

Medan vi var hos barnmorskan var Pricken (Indra) hos Jaja och farmor. Hon hade inte sovit något och hade knappt ätit något heller och vi konstaterade att hon har hela halsen och munnen full med prickar. Mitt hopp om att hon skulle få lindriga besvär med kopporna är sedan länge, eller egentligen sedan i morse, grusade och jag har förstått att det här kommer att bli tufft. Hon har koppor precis överallt. Javisst, allt är relativt, men det finns ingen del av kropppen som inte har en koppa, så…
Väl hemma igen fick hon välling, som hon faktiskt fick ner, och somnade i pappas famn. Hon sov djupt när  han lade ner henne i sängen och där ligger hon nu vår lilla Prick.
Hoppas,hoppas att natten blir lugn så hon får vila och hela sin lilla kropp. Önskar att jag kunde ta varenda liten koppa och sätta på mig själv i stället, men det går  ju inte tyvärr. Snart är det värsta över i alla fall…

 

//C


Feb 18 2011

Nu är det inte roligt längre…

Stackars trollet har fått kopppor över  hela kroppen nu. Benen har klarat sig än så länge, men jag gissar att det kommer under dagen. Än så länge har hon heller ingen feber, men det kliar hela tiden så hon har fått Tavegyl på morgonen och så har vi smörjt alla veck och de stora kopporna med Zinksalva som kyler och lindrar lite.

 

//C


Feb 17 2011

Bjällra och Tavegyl.

Igår fick jag min ”bjällra” på posten. Nu hör Grynet när den dunsar mot magen när jag rör mig. Den har verkligen ett dovt mysigt ljud och Indra är nog lika kär i den som jag är. Hon vill lyssna på den så fort hon får tillfälle:)

Jag var hos en akupunktör idag. Det var intressant och jag hoppas det hjälper mig mot min smärta jag har i bäckenet och mot ischias som nu också  har börjat  göra ont. Men man måste gå några gånger för att det ska göra verkan så  jag kan inte nu avgöra om det hjälper eller inte, men jag hoppas.
Det blir ett kort inlägg nu. Indra ska göras iordning för natten och hon ska få Tavegyl idag då hennes koppor redan börjat klia. Hoppas det blir en lugn natt och att alla får sova!

//C


Feb 17 2011

Koppor

Nu har Indra fått prickar. Det började i förrgår med en prick på bröstet och nu syns tre fyra stycken på bålen och lika många på ryggen. Den första pricken har dessutom blivit röd och lite sårig. En på ögonlocket har hon fått också stackars tjejen, men än så länge är hon pigg och glad, men kanske lite mer gnällig än vanlig med all rätt. Vi får se var det slutar.
Och ni som vill ha är välkomna över på fika och lite smitta!

//C


Feb 15 2011

Frikort.

I vissa förhållanden finns ett så kallat ”frikort”. Ett kort med ett namn på en person,  som den som äger kortet har ”rätt” att ha sex med om tillfälle skulle ges. Det finns ett avsnitt av Vänner med just detta om frikort också. Jätteroligt tycker jag. Det tycker inte Micke av någon anledning och därav har han ett frikort och inte jag. Hur kunde detta ske??=D Det som bör tilläggas är att detta frikort inte skall tas så allvarligt. Det är ju lite av grejjen att välja en person där sannolikheten att man kommer att ses är väldigt liten och därav är personen i fråga inte heller ett så stort hot.
Som den ickesvartsjuka människa jag är har jag godkänt en svensk tjej för Micke att ha på sitt frikort och ni som har följt hans blogg vet så klart att det är Mini Andén jag talar om. Sannolikheten att de skulle träffas blir ju helt klart större då hon är svensk än om det hade varit en ”vanlig” Hollywood-kändis men jag känner ändå inte riktigt att jag skulle mer svartsjuk, eller bli svartsjuk över huvud taget, pga det. Jag har kanske något fel som inte kännner svartsjuka!:O 

Mickes frikort. Söt tjej:)

 
 Att jag inte har ett frikort beror också på  att jag inte har en aning om vem jag skulle välja att ha på kortet. Jag är nog extrem kräsen och har nog inte alls samma smak som många andra. Jag har aldrig i hela min tonåriga uppväxt haft en crush på någon kändis eller hängt upp affisher med olika killar på väggarna eller kärat ner mig i någon kändis som för tillfället legat högst på biotoppen. Det har liksom aldrig varit min grej, så att hitta någon som jag skulle vilja ha som frikort är jättesvårt.
Hela grejjen är  ju att ha någon som lever dessutom så man åtminstonde kan ha en liiten chans om tillfället skulle komma. Hade Elvis levt OCH varit i lagom ålder skulle jag kanske välja honom. Micke är dessutom helt säker på att jag skulle lämna honom för Elvis om Elvis levde. Få se nu. Elvis föddes 1935, han skulle alltså precis ha fyllt 76 år om han levt och med tanke på alla preparat han tryckte i sig så skulle han säkert ha varit en riktig pudding. NOT! Skulle nog hellre ha valt en yngre mer oförstörd variant av Elvis då OM jag nu skulle ha valt honom.

 

Mitt frikort?

Nej, mitt frikort får nog vänta helt enkelt. Jag kan ju i alla fall lova att jag skriver om jag skulle komma på någon. Förslag emottages också gärna. Vem har ni på ert frikort förresten?

 

//C


Feb 15 2011

Kryckor, hjärtan och en evig väntan.

Igår åkte kryckorna fram. Min kropp från midjan och neråt ville  knappt funger alls på kvällen igår. Jag kände när jag vaknade att ischiasnerven också börjat strula men att det skulle gå så fort från strul till att knappt kunna gå samma dag var jag inte beredd på. Foglossning och problem med ischias måste sitta ihop på något sätt. Kanske nerven lättare kommer i kläm när lederna är extra överrörliga, vad vet jag? En teori i alla fall:)
För att förklara för er som inte känner till foglossning så känns varje vridning av bäckenet och varje bärmoment som om man sticker in en kniv och vrider om (kan jag tänka mig i alla fall). Varje sån känsla gör att kroppen försöker parera vilket gör att man vrider kroppen igen och det hugger till igen. Det blir alltså som en dominoeffekt man inte kommer ur typ. Skönt är nog det sista ord jag skulle använda. Till saken hör att indra är två år snart och väger sisådär 13 kg drygt. Hon är absolut inte tung i vanliga fall, men med foglossning väger hon helt plötsligt 13 ton och det är näst intill omöjligt att bära henne de gånger jag försöker. Hon förstår inte alls varför jag helt plötsligt inte vill (för det är ju det hon tror) bära henne och hon bryter ihop fullständigt. Inte i ilska utan för att hon är ledsen och det spär på det redan kanonbraiga samvetet man har som mamma. Jag känner mig verkligen helt otillräcklig!

Igår var det ju Alla Hjärtans Dag och jag, som Micke skrev, avböjde, vänligt men bestämt, alla slags kärleksförklaringar:) Jag vet redan att han älskar mig, för alltid, och jag uppskattar självklart att bli uppvaktad, men det får gärna vara en annan dag när man minst anar det, precis som det brukar vara:)
Jag gjorde i alla fall hjärtan till hela familjen dagen till ära. Det var ”vanliga” mockarutor fast jag gjorde dem i hjärtformat och klädde in hela hjärtat i glasyren. De blev mycket goda  och mycket uppskattade och mycket fina dessutom!

Tjusigt?

 

Just nu sitter jag och väntar på att barnmorskan ska ringa. Jag ringde om en läkartid igår, men de hade inte några förrän i mars och de bad mig i stället ringa min husläkare. När jag ringde husläkaren igår hade de inga tider utan det skulle bli en akuttid som idag istället, men då måste man ringa samma dag, vilket var det första jag då gjorde idag så klart. När de nu ringer upp så säger de att de inte kan hjälpa mig för om det har med min graviditet att göra så är det barnmorskan och deras läkare som skall hjälpa mig. Hur fan, rent ut sagt ska de ha det?? När jag sen ringer till barnmorskan igen så förstår de inte alls varför det skulle göra någon skillnad att gå till husläkaren som att gå till ”deras” läkare då det också är en husläkare. Läkare som läkare tyckte de. Nu sitter jag och väntar på att vårdcentralen här hos mig och barnmorskan i Uppsala ska komma överens om till vilken läkare jag ska gå. Det är skönt med motgångar dagar som dessa. Ska byta till privat barnmorskemottagning i stället. De brukar helt klart avra bättre och vet dessutom vad de talar om.

 

//C


Feb 13 2011

Sovmorgon, IKEA och Bauhaus.

I morse fick jag sovmorgon.Igen. Lördagar är ju min vanliga sovmorgon men då mamma kom på besök igår och så snällt frågade om hon skulle ta Indra på natten och morgonen så tackade inte jag nej i alla fall:)
Sov hela natten gjorde jag också, fast jag drömde konstigt som vanligt. Den här gången om förlossningen. Det är en sak jag verkligen ser fram emot med skräckblandad förtjusning. Det är såå tufft och alla som varit med om det vet vad jag pratar om. Det jag däremot hört och som jag inte riktigt kollat upp ännu är att jag kanske ses som förstagångsföderska då det faktiskt var, när det väl är dags, över åtta år sen jag faktiskt gick igenom en förlossning. Med Indra snittades jag ju och det är verkligen något jag hoppas att jag slipper gå igenom igen. Hade jag fått välja hade jag aldrig snittats, men då läget var som det var då och med facit i hand så gjorde jag det bästa både för mig och Indra.

Idag hade Nova match och medan hon och Micke var iväg på den passade jag på att beställa ett graviditetssmycke på nätet. Det är en boll med en slags bjällra i som skall hänga ner på magen och ge ljud ifrån sig medan mamman rör sig. Barnet hör detta från och med v. 20 i magen och känner även igen ljudet sen när det kommit ut. Hittade den här siten, vilken verkade bra.

 

Den här tyckte jag var fin, men jag valde en silverkedja i stället.

När Nova och Micke kom hem ifrån  matchen och Nova duschat åkte vi in till IKEA för att äta och för att titta på bänkskiva till Novas rum som jag ska göra om snart. Vi passade på att äta när vi ändå var där och självklart blev det en ”boll” till efterrätt. Indra tryckte i sig sin, eller det var egentligen min med, men hon tog typ hela, på en gång och slickade sen omsorgsfullt tallriken så hon verkligen fick med allt.

Indra slickar tallriken…

 

Efter IKEA var det dags för Bauhaus. Tänkte att vi kunde titta på tapeter när vi ändå var i närheten då Nova ska ha nya såna till rummet också. Hon hittade nästan direkt vad hon ville ha och om inte det var nog så var de nedsatta i pris. De hade kostat 279 kr/rullen och kostade nu 25 kr/rulle!!! Tror min intuition sa  att det var en bra dag att åka och titta på tapeter  idag. Fem rullar blev det så nu skall det tapetseras!
Tapeten är jättefin med blå-turkosa blad där konturerna är silvervita. Hela tapeten betsår alltså av blad. Svårt att förklara, men jag lägger upp en bild sen.

Nu är det snart middagsdags och sen är det krasch i soffan framför solsidan som gäller. Har ikväll dessutom blivit lovad fotmassage. Har jag det bra eller har jag det bra?!

 

//C


Feb 12 2011

Det ska börjas i tid….

Nova kom ner med sina nagellack och ville måla naglarna och Indra var inte sen med att sträcka fram handen och säga ”dääär”.
Hon fick ett ljusare lack. Nova målade med blått vilket jag tyckte kanske inte riktigt passar en tvååring:)

//C


Feb 11 2011

Min tur.

Ibland behöver man en verbal smäll för att saker och ting ska bli lite mer ”klara”. Man behöver  stanna upp och titta på hur vardagen ser ut och om det man gör verkligen någonstans också gynnar en själv. Just nu så lyssnar jag på mig själv och mina behov sist. Jag stupar i säng varje kväll, jag sover dåligt på det och jag har sammandragningar och foglossning som definitivt Inte blir bättre. Jag kan ha bra dagar, men de slutar ofta likadant. Det här är inte okej och det fick jag höra idag. Tack C för ”smällen”! Som jag skrev så gjorde den ont, men var behövlig. Mitt nya liv börjar nu och jag ska verkligen försöka tänka på mig själv, fast det kommer att bli skitsvårt. Det är nog  med grejjer att göra här hemma och det ska fixas med både de ena och det tredje. Mer struktur, fast jag trodde att allt var hur strukturerat som helst, behövs och mer egentid. Ta alla tillfällen jag kan ska jag göra och skämma bort mig själv. Jag har ju faktiskt inte bara mig själv att tänka på. Mår inte jag bra så mår inte Grynet bra. Eller någon av de andra heller för den delen.

//C


Feb 11 2011

Snö, snö, snö…

I morse fick barnen pulsa hela vägen till skolan. Kanske att det var lite bättre väglag när de kommit ut på de större vägarna, jag hoppas det.
Jag är mycket glad över att jag slipper gå ut idag. Det är kaos överallt verkar det som. Skönt som sagt att vara inne. Får passa på att göra allt sånt som måste göras inne idag i stället. Blir lätt rastlös nuförtiden. Tror det beror på att jag är så pass orörlig som jag är.
I detta nu sitter Indra och degar med den hemmagjorda leran vi gjorde förut. Hon tycker det är så kul att sitta och kavla och göra små bollar, eller tvinga mig göra möss, tomtar, gubbar, ormar osv.
Snart är det lunch och sen sovdags för båda två tror jag. Har även denna natt sovit dåligt. Längtar till en hel natts sömn, men jag förstår också att det kanske inte händer än på en lång framtid.

Såhär mycket ser man ut genom fönstret..

 

//C


Feb 10 2011

Ny leverans..

Tack!

//C


Feb 10 2011

Dålig ekvation

Snöstorm+minusgrade+isigt vägunderlag+vagn med ett barn i+onda höfter=katastrof!
Ja det säger ju sig självt. Det gick sådär att hämta Indra idag. Jag hade turen att i alla fall få skjuts till dagis, tack Katja!!!, men vägen till bussen var sådär rolig. Jag började med att försöka skjuta vagenen framför mig,  men det resulterade i gnäll från Indra då hon fick snön, som på något konstigt sätt snöade vågrätt, att snöa rakt in i ansiktet på henne. Jag testade då att vända vagnen och dra den efter mig, vilket i alla fall fick tyst på Indra, men det gjorde mer ont i höfterna eftersom det blev snett och felbelastat. Ja ja, jag kom i alla fall nästan till busshållplatsen lagom för att se hur två bussar åker förbi (jag tänkte inte ens försöka ”springa”), så det vara bara att snällt ställa sig att vänta på nästa buss i 15 minuter. Indra tycker inte det är så fasligt roligt att vänta på bussen av någon anledning. Hon vill att jag antingen ska fortsätta köra eller så vill hon gå ner och gå ut i vägen där bilarna kör. Om jag säger nej när hon ber om att få gå ner eller att jag ska fortsätta köra så får hon ett bryt och sparkar och skriker. En mysig trots redan nu:)
Vägen hem kändes längre än vanligt den här gången, men vi kom hem tillslut. Nu har vi precis ätit mellis och väntar in de stora som har ätit mellis hos farmor och farfar.
Jag tänker INTE gå ut mer idag!!

//C


Feb 9 2011

Japp!

Så här är det: När man inte ser sina fötter uppifrån längre så känner man sig lite…”tjock”, oavsett vad andra säger och tycker! =D

Magen uppifrån

 

//C


Feb 9 2011

Äldst+yngst=det perfekta förhållandet

Hittade det här på ab. Intressant!

Är du storasyster?
.
Leta efter en partner som är
.
yngst i syskonskaran.

Yngst, äldst – eller ensambarn?
Genom den enkla frågan kan du slippa ödsla tid på dejter som inte kommer leda nånstans. Det hävdar en psykolog i en by bok. Det är inte bara personligheten som avgör hur bra du passar med din partner. I en ny bok lanserar den brittiska psykologen Linda Blair teorin att platsen i era respektive syskonskaror är avgörande för hur lyckat förhållandet blir.

 

Först och sist

En förstfödd passar ofta ihop med någon som vuxit upp som yngst i syskonskaran. Detta beror helt enkelt på att äldsta syskonet ofta är en välorganiserad och omhändertagande person, medan familjens yngsta tenderar att vara sämre på att hålla ordning på sig och dessutom gillar att vara beroende av någon.
– Många strikta och regellydande äldstasyskon blir förtjusta i de mer rebelliska yngstasyskonen och gillar sin partners mer risktagande beteende, skriver Linda Blair. Den möjliga nackdelen med det här förhållandet är att den passionerade yngstasyskonet som tror starkt på sina idéer kan hamna i konflikt med den mer konventionella äldstasyskonet som ofta vill bestämma i hemmet. 

Två förstfödda

Relationen mellan två förstfödda är den svåraste, menar Linda Blair, särskilt om båda är väldigt tävlingsinriktade. Då lär konflikterna dugga tätt. Men förhållandet kan funka. Linda Blair föreslår att åtminstone en av dem bör ha möjlighet att ”leda och dominera” utanför relationen, till exempel i sitt jobb. 

En förstfödd och ett ensambarn

Ensambarnet sätter den storasyskonet på samma prov som ett annat storasyskon. Den omhändertagande storebrodern eller storasystern kanske kan se och möta ensambarnets stora känslomässiga behov, men förhållandet riskerar ändå att bli en enda lång tävling. 

Mellanbarnet – och äldstabarnet

Den som vuxit upp med både yngre och äldre syskon har ofta lätt för att ha relationer – oavsett vilken position partnern har i sin familj. Mellanbarnet kan förhandla, medla och kompromissa och är oftast lätt att ha att göra med. Problemet för denna födda diplomat är att hans eller hennes behov ofta kommer i skymundan och den sämsta matchen för henne eller honom är därför det dominanta äldstabarnet.
– Mellanbarnspartnern kan känna sig överkör och ha svårt för att uttrycka sitt missnöje med det, skriver Linda Blair och tipsar mellanbarnet om att tänka efter vad han eller hon egentligen vill och lära sig att uttrycka det. 

Mellanbarn och yngst

Det kompromissvillige mellansyskonet passar bra ihop med den okonventionella och oorganiserade person som växer upp som yngst i familjen. 

Två mellanbarn

Även om de passar med de flesta kan de ha svårt just för varandra. Två mellanbarn har ofta svårt att bestämma sig för någonting när de ska försöka leva ihop. 

Ett mellanbarn och ett ensambarn

Passar ofta bra ihop, men risken är att det egocentriska ensambarnet totalt kör över sin mer känsliga partner.
– Detta kan till och med leda till känslor av depression hos mellanbarnet. Därför är det särskilt viktigt för det här paret att prata igenom sina planer och idéer ofta så att det känns rätt för dem båda, skriver Linda Blair. 

Två yngstabarn

När två minstasyskon teamar upp kan resultatet bli ett ovanligt kreativt förhållande. Men risken är att de får svårt att planera sitt liv och sköta vardagslivets prosaiska sysslor. Kort sagt, det kan bli kaotiskt. 

Yngstabarnet och ensambarnet

Det här förhållandet kan fungera bra. Precis som äldstasyskonet får ensambarnet stå för struktur och ordning, när det ska leva ihop med den mindre välorganiserade lillasystern eller lillebrodern. 

Två ensambarn

När två vill spela förstafiolen väntar svårigheter. Det allra svåraste för ett ensambarn är att leva ihop med ett annat ensambarn.
– Båda är noviser när det gäller att komma överens och att läsa andras signaler. Så risken för missförstånd är mycket stor, skriver Linda Blair. 

(Källa: Daily Mail som publicerar ett utdrag ur Linda Blairs bok Birth Order: What Your Position In The Family Really Tells You About Your Character) 

//C