Mar 31 2011

Skalman.

Jag är som Skalman. Jag tror att jag nämnt det förut. Jag måste få äta och sova på någotsånär bestämda tider för att kunna fungera och med ett litet barn hemma och ett till på väg som fullständigt förändrar min kropp och min hjärna, så funkar det sådär kan jag säga. Indra är dessutom just nu dålig vilket i sin tur gör att hon sovet dåligt på nätterna. Vi har haft tur med det annars. Med sovandet. Barnen har alltid sovit på nätterna, så när det väl händer något som gör att man inte får sova så blir i alla fall min kropp och hjärna helt förstörd. Skillnaden mellan mig och Skalman är väl att han kan försvinna in i sitt skal och bort från omvärlden, medan jag snällt får vänta tills min tid kommer och jag kan ”passa på” att sova. Den här skillnaden mellan Skalman och mig betyder ju också att Skalman aldrig behöver bli på dåligt humör pga sömn- och eller näringsbrist/ lågt blodsocker, vilket jag lätt blir.
I morse var ett test kan jag säga. Förutom att jag sedan Micke gick upp, tio över fem, varit vaken för att Indra har krånglat (måste kanske skriva att Micke inte alls är i närheten av att vara lika känslig för sömn-/näringsbrist som jag) så har jag med varje fiber i kroppen verkligen försökt att inte låta mitt dåliga humör gå  ut över barnen. Det är svårt i sig på morgonen innan jag fått i mig frukost och idag ännu svårare.
Tycker ändå  att jag klarade mig rätt bra. Nu är jag dessutom mycket piggare då jag tillsammans med Indra sovit i  soffan framför Teletubbies.
God morgon!

//C


Mar 30 2011

Febrig:(

En liten tvåårig tjej ligger i soffan och tittar på ”Abbis”. Hon har feber och mår inte särskilt bra, men mellan varven kommer hon ut i köket och vill tanka  lite kramar och närhet, sen går hon in och lägger sig i soffan igen. Hon är så långt ifrån min vanliga lilla tjej som det möjligtvis går. Hoppas hon blir frisk snart!

//C


Mar 30 2011

Märkning.

Har ägnat den senaste timmen åt att märka barnens kläder och saker med de namnlappar  jag beställde förut. Ja, det var ett tag sen jag beställde dem, men att ta fram strykjärnet, lapparna och dessutom alla saker som ska märkas tar emot. Nu har jag kommmit halvvägs i allafall. Innebandyshorts, innebandystrumpor, glasögon, gympaskor, jackor och ett gäng andra grejjer har nu fått en snygg och prydlig namnlapp.
Det tragiska är att man måste märka sakerna. Inte för att någon ska veta vems det är utan för att sakerna annars får fötter och går hem med en ny ägare. Jag har märkt grejjerna inte bara en gång på ett ställe utan på flera ställen så det verkligen inte går att missa vems det är.
Har alltid undrat hur dessa barn som faktiskt på riktigt utan dåligt samvete helt plötsligt blir ägare av ett par nya short tex, tänker. Det här är ju inte ett nytt fenomen precis utan det hände även när jag gick i skolan, trots att det var många många år sen. Det mest fascinerande är kanske ändå föräldrarna som då varken ”ser” eller ”märker” att barnet har nya kläder helt plötsligt. Fast det finns väl ett samband där? De barn som tar andras grejjer utan att få dåligt samvete har antagligen föräldrar som inte lärt dem vad rätt och fel är…och så är vi tillbaka på ruta ett igen. Det här med skyldigheter när man blir förälder, men det är ett helt annat inlägg.

//C


Mar 30 2011

Humor…

Idag vid frukostbordet sa jag till Nova och Mio att jag hade något att berätta för dem.
-Vad, vad, vad? Kom det ur deras munnar, och jag såg att de såg förväntansfulla ut.
-Ni ska få ett syskon. Jag har en bebis i magen, svarade jag.
Sen skrattade jag högt och länge. Åt mig själv. Åt mitt eget skämt. Precis som vanligt.
Behöver jag beskriva minen på Nova och Mio? De sa inte ens något utan tittade bara på varandra och gav varandra en blick som bara de förstår. Tror inte att jag vill veta vad den betyder, men jag hade kul i alla fall.

//C


Mar 29 2011

Sovit middag och mellis

Sitter nu och väntar på att mellisen ska bli klar. Jag är som ett barn idag, har både sovit middag och ska nu snart äta mellis..

Besöket hos Bm gick bra, fast det tog ett bra tag att hitta hjärtljuden på Grynet. Hon fick avbryta och försöka känna hur Grynet låg innan hon än en gång med gelé och apparat försökte hitta hjärtljuden. Hade jag inte kännt hur Grynet sparkade och rörde sig flera gånger under proceduren hade jag nog blivit nervös, men jag hann aldrig bli det. Värre var det nog för Micke som stod bredvid och ”bara” såg på.
Tillslut hittades hjärtljuden och det tickade på fint mellan 120-130. Typiska killjud alltså!=D

Efter besöket bar det av till Amazing Thai för lunch. Ett nygammalt ställe som bytt lokaler och nu alltså är större och finare. Första gången jag åt där sen vi flyttade hit och det får bra betyg. Jag gillar Tahimat.
Det blev buffé för övrigt, vilket alltid är trevligt och det var gott som sagt. Mätt blev jag, och som vanligt rätt fort, men jag lyckades äta mer än vanligt och jag gissar att det var det som gjorde att paltkoman slog till i bilen och jag praktiskt taget sov på hemvägen.
Väl hemma så gick jag och lade mig på en gång, straxt innan ett, och sov tills Nova kom hem från skolan kvart över två.
Nu sitter vi vid borde och jag försöker få i mig lite mellis innan Micke kommer hem med trollet som blivit firad på Agis idag:)

//C


Mar 28 2011

V.26

Vecka 26

Week25_19770.jpg
Vikt: 800 g
CRL: 22 cm
Full längd: 30 cm

Om barnet
I början av denna vecka är fostret 23 veckor gammalt. Ögonfransarna växer fram denna vecka och snart kommer fostret att börja blinka. Hjärnan växer fortfarande snabbt och nu börjar längre hår växa på fostrets huvud. Fostret liknar nu verkligen en miniatyrbebis med i stort sätt samma proportioner som ett nyfött barn.

Om babyn föds nu så har det chans överleva, om det får all tänkbar modern hjälp. Chanserna till överlevnad ökar för varje dag.

Till föräldrarna:
För många är denna delen av graviditeten den roligaste. En del börjar också nedräkningen nu. Dags kanske att prioritera sig själv och skippa för många borden. Snart nog blir det fullt upp med barnet – vad vill du/ni göra nu? Gå på bio/restaurang/middagar tillsammans eller med vänner…
 
Kommentar från mig:
Gick in i V 26 igår och ska på koll hos bm i morgon. Magen ska mätas, hjärtljud kollas och jag gissar att min vikt ska kollas också. Det ska bli intressant. Vi äger ingen våg, förutom en matvåg och den vågar jag definitift inte ställa mig på. Jag tror inte det är meningen heller iofs. Jag har i alla fall inte vägt mig på ett bra tag.  Jag märker ju att jag har gått upp och då inte bara att magen växer i färdriktning, utan rumpan växer även den i sin färdriktning, vilket är nedåt och inte lika charmigt. Höfterna sitter ju inte ihop för fem öre så jag gissar att de är på väg både ner och ut och åt sidan beroende på ställning. Inget man kollar hos bm kanske, men man märker på kläderna att de inte riktigt sitter som förut.
Intressant ska det bli i morgon som ni förstår. På fler plan än ett.
//C

Mar 28 2011

Trött hjärna

Det var länge sen jag var såhär trött. fast det var iofs en lögn så här på morgonen, men det var ett tag sen jag kände mig så här outvilad. Natten har varit lång och jag har sovit dåligt. Ytligt på något sätt. Sen är ju klockan ändrad och trots att min hjärna registrerar att klockan nu ska vara straxt efter sju så är samma hjärna ändå inställd på att klockan är straxt efter sex.

Telefonsamtal ska dagen bestå av. De stora barnen ska iväg till skolan och Indra ska leka med farmor hela dagen, så jag får passa på. Läkaren blir det också vid tvåtiden.

Frukost nu. Om jag orkar.

//C


Mar 26 2011

Kalas.

I morse var Micke uppe med tuppen (eller nästan i allafall) med Indra då det var lördag och hans tur att gå upp. Det var inte heller vilken lördag som helst utan Indra fyller hela två år idag.
Halv nio var resten av familjen uppe och då stoppades Indra tillbaka i sängen. Hon förstod inte alls varför hon skulle tillbaka i sänger redan utan visade på ett rätt surt och tråkigt sätt att vi hade gjort fel, men humöret byttes snabbt ut när vi började sjunga. Inte för att vi sjöng så värst fint utan snarare för det vi hade i händerna. En massa paket öppnades och det verkade som hon inte gjort annat i sitt korta liv. Pappret slets av och present efter present såg dagens ljus.

Efter frukost försvann de stora barnen till kompisar. Jag satte mig ner för att göra det sista med Indras tårta.
Lagom till lunch, kl 12.00, kom de stora hem igen och efter det droppade de första gästerna in. Sen har dagen gått i ett med mer paketöppning, skönsång och en massa fika med en massa trevliga gäster.

Indras tårta.

Nu är middagen avklarad och de stora spelar tevespel. Indra leker med sina presenter och är hur nöjd som helst.
Bada ska jag göra snart då mina höfter har gjort sjukt ont idag. Värme funkar bäst som smärtlindring för mig har jag konstaterat.

//C


Mar 24 2011

I väntans tider..

Sitter i soffan och msn:ar och väntar på att tiden ska gå….
Snart, snart, snart kommer mina älsklingar hem.
Har saknat dem hur mycket som helst!!

//C


Mar 23 2011

Mamma Rut och en massa tack.

Micke och de stora barnen är ju i fjällen och åker skidor och ni kanske tror att jag legat på latsidan och tagit det lugnt då? Det har jag! Någon som inte tagit det lugnt är min mamma Rut. Hon heter egentligen inte Rut, men det är vad jag kallat henne de senaste dagarna. Hon har storstädat hela huset, vilket verkligen innebär storstädat hela huset. Hon har dammat och torkat och plockat både på övervåningen och undervåningen, medan jag suttit på min växande rumpa och fikat.

Igår kom en gammal skolkompis C förbi runt lunch och stannade länge. Det var supermysigt och roligt och trots att vi inte setts på flera år så var trögt det sista våra samtal var. Hon är förresten också gravid och har alla krämpor jag har om inte värrre tom. Hon ska dessutom ha två  dagar efter mig, så vi får se vems bebis som tittar ut först. 
Tack för en kanondag C! Hoppas vi ses snart igen…eller det vet jag att vi gör, om inte annat i maj, större och mer invalida!
På kvällen när C åkt hem och jag, Rut och Indra ätit middag, kom en massa dagismammor och hälsade på och det fikades ännu mer. Det blev mycket prat om dagis och barn såklart. När de åkt hem stupade jag i  säng och slocknade på två röda. Det tar på krafterna att fika, helt klart!

Det som tagit mest på krafterna de senaste dagarnna var nog Uppsalabesöket idag. Att krycka sig runt i stan för att leta de sista presenterna till en liten tjej som snart fyller år, är inte lätt alls, men jag får än en gång tacka Rut för att hon ställde upp, denna gång som packåsna, då det är lite svårt att bära påsar och sig själv på kryckor.
Efter Uppsalabesöket och middag var det dags för nästa gäng att komma och fika; Mammagruppen! det var ett tag sen vi sågs alla och det var verkligen hur mysigt och trevligt som helst. Mammorna stannade till 21 ung och sen var det dusch och läggdags för mig. Nu sitter jag här och tänkte posta det här inlägget då det varit lite segt på den fronten den senaste tiden. Jag skyller på att jag fikat  och träffat underbara människor som verkligen förgyllt min annars så inrutade och ibland tråkiga vardag då jag är rätt så orörlig.

Ett stort tack vill jag också ge Rut och världens bästa svärföräldrar som ställt upp de här dagarna med städning/passa Indra alternativt lämnat och hämtat Indra på dagis. Tack!

Nu ska jag krypa ner i sängen  och sova gott tills i morgon då jag ska försöka hålla mig uppe till Micke och barnen kommer hem. Nu är det bara en dag kvar tills ordningen är återställd.

God natt!

//C


Mar 19 2011

Födelsedag och penicillin.

En lång dag avslutad med en lång kväll och en del av den på närakuten.
Morgonen började tidigt med att jag gick upp med Indra då jag ändå inte kunde sova för att jag var supertäppt och hade ont i bihålorna.
Halv  nio var det skönsång för vår stora kille som fyllde år i dag. 8 år blir Mio idag. Åtta år har gått sen han såg dagens ljus för första gången. Helt otroligt vad tiden går fort.

Förmiddagen fortrsatte med att Micke åkte och storhandla och då passade bilen på att gå sönder lite så han hann inte hem innan Mios gäster för dagen kom, men jag höll ställningarna och var nöjd för att jag hade fixat det mesta för kalaset dagen innan. Tårtan var klar så det var mest att plocka fram och lägga upp kakor och lite annat gott.

Mios tårta…

Gästerna sroppade in och det blev fullt hus tillslut. Ju fler folk som kom och ju längre tiden gick dunkade mitt huvud alltmer och det blev nästan outhärdligt tillslut. Jag mådde riktigt dåligt och bestämmde tillslut att jag nog måste in till akuten ändå. Straxt efter hav fem var vi  inne och när vi väl pratat med en sköterska fick jag en läkartid kvart över åtta. Det var bara att vänta snällt och medan vi väntade åt vi middag på en Kinarestauranng. Allt smakade precis likadant, alltså ingenting och det var nog  den mest tråkiga middagen jag varit på, förutom sällskapet som var  mer än bra.
20.45  fick  jag äntligen komma in till läkaren och det konstaterades att jag har bihåleinflammation och höger öra var irriterat. Penicillin och avsvällande  tabletter blev ordinationen och nu sitter jag här. Supertrött efter dagenn alla bravader.
Sängen nästa! Relativt tidig morgon i morgonn då Micke och de stora åker till fjällen för en välförtjänt skidsemester.

Natt!

//C


Mar 18 2011

Döv.

Jag är döv…eller, jag har i alla fall nedsatt hörsel. Min förkylning har satt sig på hörseln vilket gladde två stora barn i morse. De tyckte det var kanon att jag inte alltid hörde vad de sa och så såg jag så rolig ut när  jag ansträngde mig för att höra. Minsta mummel eller om jag inte samtidigt läste på läpparna fick mig att säga Va? Så det var som sagt en rolig morgon. För Nova och Mio:)

//C


Mar 17 2011

Stenålder och Cirkus

I kväll tog jag mig ner till skolans Öppna hus. Det gick sådär att gå ner kan jag säga och det gick förbi några föräldrar och barn i rask takt. Nere vid skolan mötte jag Micke som hunnit dit och då vi har två stora barn i samma skola fick vi dela på oss. Novas klass började med fika i matsalen och Mios klass började med tipspromenad. Behöver jag säga att Micke fick ta Indra och gå på tipspromenad? Jag gick till matsalen och fikade i tio minuter innan jag var tvungen att gå igen för att hinna till Novas klassrum där det skulle vara redovisning och uppvisning.
I Novas klass fick föräldrarna gå runt till eleverna som vid bänkarna hade redovisning om det de hade gått igenom ang brons-, sten- och järnåldern. Jag satt mig runt bland eleverna och försökte i bästa förmåga hinna med så många som möjligt innan vi blev utslängda innan Cirkusen.
Tio minuter fick vi  sitta ute i korridoren innan vi blev insläppta för att titta på en massa roliga, läskiga, tama och snälla djur. De var så duktiga alla barn och hade tränat och fixat för ikväll! Mammahjärtat och hormonerna gjorde sig påminda och jag fick svälja några extra gånger så  inte tåren som gärna ville börja rinna, inte gjorde det.
Kvart över sju var Novas klass färdig och då Mios klass inte riktigt hade hunnit lika långt hann jag till hans klass och visa mig också.
Bilresa hem, läggdags för tre barn, middag för Micke och krasch i soffan. Nu är fjärde barnet vaket och jag ska snart vidare till sängen. Min kropp är trött idag. Jag har haft riktigt ont och jag behöver vila. Frågan är bara om Grynet vill det…

//C


Mar 17 2011

Om 10 dagar…

Då har min foglossning, mina problem med ischias och mina sammandragningar försvunnit!! Enligt läkaren som jag var hos igår i alla fall. Hon sjukskrev mig i 10 dagar. Ja ja, jag vet inte vad jag ska säga riktigt, men skönt ska det bli när besvären är borta och jag kan gå normalt igen. Kanske tom börja konditionsträna eftersom sammandragningarna ska försvinna också.
Eller finns risken att jag kanske måste boka en ny tid hos läkaren för att mina besvär har blivit värre? Det är nu man får välja om man ska tänka som man gjorde för länge sedan när läkarna ansågs som gudar, eller om man med sunt förnuft och erfarenhet ska gissa att det snarare kommer bli värre än vad det är nu och att jag antagligen om 10 dagar kommer att sitta i väntrummet hos doktorn för en ny ”undersökning”…

//C


Mar 15 2011

Snor och stillasittande.

Min dag har bestått av snor. Litervis har runnit från näsan och jag fattar fortarande inte hur kroppen på riktigt kan göra nytt snor så fort som den faktiskt gör. Ögonen kliar och näsan rinner och där emellan nyser jag.  Det är roligt tycker jag. Omväxling förnöjer. Annars gör jag inte många knop. Så få knop att jag blir rastlös och frustrerad faktiskt, men det i sig är ju en erfarenhet. Man får tänka positivt och försöka se allt man lär sig. Typ som att snyta sig på olika sätt, nysa olika högt och sitta helt blickstilla i flera minuter…

//C


Mar 12 2011

Det är mycket nu…

Vissa i vår familj har fått för sig att fylla år, inte på samma dag, men väldigt nära varandra. Fom mitten av mars börjar min syster lite lätt. Drygt en vecka efter det kommer svärmor och dagen efter är det dags för Mio. En vecka efter Mio är det Indras tur och en vecka efter Indra, i början på april, avslutar min svåger starkt. Om inte det vore nog så ska Nova denna månad hinna med den årliga, i mars, fotograferingen hos Fotograf Joe Sundelin
Samma månad som barnen har fyllt ett halvår så  har vi fotograferat dem hos samma fotograf. Varje år. Det betyder att Nova ska fotas i mars eftersom hon är född i september. Som sagt så är det lite mycket just i mars, men man får vara glad att det bara är den månaden det är så många födelsedagar och annat som ska göras och att resten av året är relativt lugnt…
Jag vet…det var ett roligt skämt som avslut. Ibland får  jag till det….

//C


Mar 11 2011

Förlossningen.

Igår blev det förlossningen för mig. Inte för att föda utan för att undvika det. Har haft sammandragningar som bara har blivit fler och fler, trots att jag faktiskt har vilat och inte gjort många knop, så igår ringde jag till förlossningen för att fråga vad de tyckte. Det bästa en barnmorska eller en läkare kan göra i en sån här situation är att bolla över till ”patienten” igen och fråga -”Tycker du att du behöver komma in?”
Eh…hur fan svarar man på det? Ber man om ursäkt några gånger för att man ringde och störde och sen lägger på och hoppas att det går över eller?
Mitt svar blev i alla fall att jag ringde till dem för att jag själv inte hade en aning om vad jag skulle göra. Att jag inte kände igen detta från någon av mina tidigare graviditeter, men att jag också vet att varje graviditet är unik och att sammandragningar är vanligare ju fler graviditeter man går igenom. Jag ringde för att jag var orolig för mitt ofödda barn och att det skulle kännas jävligt olustigt att föda i vecka 23 om nu så skulle vara fallet. Hon bad mig vänta för att prata med en annan barnmorska och efter en minut ungefär var hon tillbaka för att säga att jag nog borde åka in. Jag försökte förklara att jag inte visste när jag skulle komma, men att jag i alla fall var på väg…på något sätt, sen la jag på och ringde världens bästa svärmor som självklart ställde upp och passade våra tre huliganer, två av dem på ingång och mellissugna.
Efter det ringde jag till Micke och berättade hur allt låg till, sen skjutsade svärfar, som också är världens bästa, mig till förlossningen.Väl där lyssnade de på Grynets hjärtljud och tog tempen på mig. Allt såg bra ut och lät bra och sen fick jag sitta ner och vänta på en läkare…….och det var nu det tog tid…i vanlig ordning. Micke ringde sen och sa att han var på väg och kunde komma vid halv fem om allt gick som det skulle och han kom precis när jag fått komma in till läkaren som gjodre ultraljud och mätte och kollade livmodern så den inte var påverkad på något sätt.  Det som var positivt, eller hur man nu vill uttrycka sig, var att livmodern flera gånger drog ihop sig så att både barnmorska och läkare såg detta. Vanligtvis är man symptomfri när man väl tar sig till läkaren och man sitter där och känner sig lagon dum som tog upp deras tid. Men inte nu, vilket kändes både bra och dåligt.
Livmodern visade sig i alla fall inte vara påverkad, men jag fick restriktioner om att ta det lugnt och återkomma om det var likadant eller värre om en vecka ung. De avrådde mig också från att åka till Milano som i morgon. Lucky me! Vilken tur att jag inte sett fram emot den här resan så mycket, eller egentiden med Micke för den delen. Och vilken tur att jag gillar minusgrader och snålblåst, som det fortfarande är i det här landet. Och ej att förglömma slasket och all snömodd!! Hurräjj!!!
Tur är i alla fall att Grynet mår bra. Det är det primära. Det går fler flyg till Milano!

//C


Mar 10 2011

Prosit!

I morse tog jag upp Indra och la henne i vår säng, halvtimmen innan vi skulle gå upp. Hon låg inne i sitt rum och bökade och gnällde och hade sig och jag orkade helt enkelt inte lyssna, så jag gick in och plockade upp henne. Av någon anledning så har jag guldfiskminne när de kommer till de här situationerna. Jag vet ju att hon inte ligger still i vår säng, eller att jag inte kommer att få vila den sista halvtimmen innan klockan ringer. Det enda som händer är att jag blir frustrerad och irriterad på att hon klänger, pratar, bökar och gnäller fem centimeter från mitt öra i stället. Talesättet att ”Hoppet är det sista som överger en”  stämde rätt bra i morse. Jag trodde ju någonstans att hon snällt och vänligt skulle lägga sig på Mickes kudde, blunda och vila i en halvtimma. Jag skyller på att jag inte hade ätit frukost eller vaknat ordentligt och en annan mer ”dum” sida tog över och tog det här beslutet.
Fem minuter innan klockan ringde gick vi upp. Då hade hon minuten innan fått ett bryt för att jag inte sa ”Prosit”. När hon hostade!!

//C


Mar 7 2011

Hjärtat x 2

Oj, vad trött jag är! Just nu beror inte tröttheten bara på graviditeten utan på paltkoma också, men en så god kombo är det inte. Jag har varit på stan hela dagen idag, dessutom. Ett tidigt besök hos läkaren och ett längre på Hjärtat. På Hjärtat träffade vi den nya föräldragruppen vi kommer att gå med bla.
Innan Hjärtat träffade jag mitt hjärta och åt lunch med honom=D

Snart åker vi till Milano. På lördag bär det av tidigt på morgonen och jag ser såå fram emot det. Det ska bli skönt att slippa rodda med allt här hemma i några dagar och framför allt se lite mer av solen och bara vara med Micke. Den här resan kanske jag tom orkar vara uppe längre än till kl 20 på kvällen. För er som inte hört den historien så var det så att när vi var på Teneriffa i november så var jag världens sämsta dejt. Jag gjorde inte många knop alls och jag var trött som ett as. Konstant!. Trots att jag sov den mesta delen jag spenderade på stranden så kunde jag inte hålla ögonen öppna efter kl 20 på kvällen. Som sagt ett aptråkigt sällskap, men jag gissar och vet att Micke avverkade ett gäng böcker på kvällarna på ballkongen.
Jag trodde min enorma trötthet berodde på att jag kopplade av och tog det lugnt och behövde stressa ner, men när vi väl kom hem så förstod vi efter ett tag att det var lilla Grynet som gjorde sin mamma så trött. Nu har Grynet hunnit växa till sig en hel del. 18 veckor kvar bara innan vi får träffas. Det är nästan så man börjar se ljuset i tunneln!

//C


Mar 6 2011

Första, andra tredje….

Igår gick dagen i ett. Det var matcher och träningar och veckohandling och godisinköp och även svaga ögonblick från min sida då det stoppades in en stor mängd choklad i munnen.
På kvällen kom Katja och Martin och grabbarna hit och åt pizza och tittade på schlager. Jag fick den här söta tröjan av dem i försenad födelsedagspresent.
Tack igen så jättemycket!:)

Det blev verkligt nu helt plötsligt…


Igår skulle även min pappa fyllt år om han levt. 85 år! Det ni….

//C


Mar 4 2011

Bara ett bad…

…för Indra blev ett helt företag för mig. Då jag sitter och vaktar henne när  hon badar och det är sådär halvroligt, så kom jag på den briljanta idén att jag kunde rensa avloppet samtidigt. Vattnet har runnit ner lite för långsamt, lite för länge nu och jag tyckte tillfället var ypperligt när jag ändå var ”fast” på toaletten. Det som var mindre ypperligt var min osmidiga kropp, men det tänkte jag inte alls på när jag började skruva och ha mig under handfatet. Många hårstrån och diverse annat osagt, senare är det tillbakaskruvning som gäller och då dett inte var första gången jag rensade avloppet så går det som på räls. Avloppet, om det nu kan, är nöjd och min kropp mär mindre nöjd. Indra, som varit mer än nöjd och suttit och plaskat i vattnet får nu en konstig blick, vänder sig till mig och säger ”bajs”. Jag frågar om hon behöver bajsa (hoppas kan man ju alltid), men hon skakar på huvudet. Har du bajsat, blir då min nästa fråga och en tyst nick kommer från Indra. Jag tänker inte gå  in i detalj på hur badvattnet ser ut, men hon åker upp rätt fort och får då istället bli avduschad och tvättad. Allt detta görs i en mycket rolig, om man nu vill kalla det så, vinkel, då min lekamen är rätt så  mycket längre än de nästan 90 cm Indra är öh.  Jag hoppas jag får höra att den här vinkeln är den allra bästa och mest avlastade ställningen för gravida mammor med foglossning, när jag kommer till sjukgymnasten nästa gång. Jag tror det. På riktigt.
Mitt i allt kom dessutom svärmor med en massa bär och en stund efter kom Mio. 
Nu sitter jag här efter jag gjort rabarberkräm, som bara jag och Indra åt och undrar i mitt stilla sinne vad Indra gör och varför det är så  förbaskat tyst….

//C


Mar 4 2011

Ett inlägg om min tarm-Bråck 2

Mitt brock som jag opererades för i höstas blev aldrig bra. Det skullle ha hunnit läka innan jag blev gravid, så det är inte pga graviditeten som jag har fortfarande har det, utan för att läkaren tydligen använde ett hårstrå att sy med istället för kirurgtråd.
Det gör väldigt mycket ondare nu när livmodern trycker på tarmen, än det gjorde innan, men jag får väl snällt vänta tills livmodern blivit så stor så tarmen ligger bakom den och inte pressas ut genom mitt hål i buken.
Jag vet, fräscht, men ni valde själva att läsa=D

//C


Mar 4 2011

Långa dagar

Fom första mars får Indra gå 20 timmar på dagis i stället för 15. det är skillnad. Den här veckan har hon då gått till tre i stället för två. En stor skillnad för Indra då hon varit helt slut. Men det är kanske inte så konstigt egentligen eftersom hon varit hemma drygt två veckor då hon hade vattkoppor och sedan direkt när hon är tillbaka på dagis, stanna en timma längre. Hon har in alla fall varit mer trött de här dagarna.
Jag för den delen har haft fullt upp de dagar Indra gått på dagis. Jag har varit på bio bland annat och så fyller en viss liten herre  år snart och då Pappa jobbar i Stockholm är det lättare för mig att inhandla paket lite pö om pö (också ett uttryck som används alltför sällan=)), men det har känts i mina höfter kan jag säga. Även om jag har tagit det lugnt och försökt tänka mig för så har kvällarna inneburit trötta och ömma höfter. Det är skönt att det finns bra fik med goda semlor, att vila ben och rygg på.
Idag är det fredag och inget dagis. Indra springer omkring och leker och jag har som vanligt hur mycket som helst att göra. idag har jag även tagit på mig att rensa Mios garderob med saker han inte längre leker med.

//C