Apr 30 2011

Efter två dagar…

…av, bokstavligt talat, badande i toaletten från Indras sida är nu toaletten låst utifrån.

Vår ”nyckel” för att komma IN på toaletten…

//C


Apr 28 2011

V.30, snart 31.

Vecka 30

Vikt: 1350 g
CRL: 25,5 cm
Full längd: 35 cm

I början av denna vecka är fostret 27 veckor gammalt.

Om barnet
Ett livsviktigt ytspänningsnedsättande ämne, surfaktant, produceras nu i fostrets lungor. Denna substans hindrar lungorna från att kollapsa –genom att inte släppa ut all luft när babyn andas ut. Att ha för lite av denna substans är en av riskerna hos för tidigt födda barn. I de fall babyn riskerar att födas för tidigt ger man kvinnan en injektion som ska hjälpa babyns lungor att utvecklas snabbare.

Till föräldrarna
Forskning visar att om mamman kopplar av genom att lyssna på lugn musik så påverkar det barnet också. Hjärtljud och rörelserna blir långsammare. När ett foster regelbundet får höra liknande musik så har det visat sig att det lugnar ner sig snabbare för varje gång. Detta visar, förutom att mammans stressnivå påverkar barnet, att barnet kan komma ihåg och känna igen ljud det har hört förut.Barnets huvud har nu i princip den huvudstorlek det ska ha när det föds.

Avståndet mellan livmoderns högsta och lägsta punkt är nu cirka 26 centimeter.

//C


Apr 23 2011

1,4 kg…

…har jag gått upp, bara idag.

Over and out!

//C


Apr 22 2011

Glad Påsk!

Jag går runt som i en dimma. Mitt huvud både värker och dunkar om vart annat. Jag vet inte om det bara är bihålorna längre eller om det är något annat också. Hade migränliknande huvudvärk i morse och var tvungen att lägga mig ett tag. Då passade Micke på att lämna Indra hos farmor och farfar så han kunde åka och köpa spånskivor till uterummet som mer och mer ser ut som ett rum nu.

När Micke satte igång med rummet igen och Indra hade vaknat efter lunchvilan så tog jag tillfället i akt att komma bort lite från byggarbetsplatsen hemma. Det låter för högt och det finns inte mycket plats att vara på med en nyfiken klåfingrig tvååring. 
Jag bjöd in mig själv och Indra till mina svärföräldrar och prommenaden dit gick faktiskt fortare än vanligt, trots ett stopp på vägen för att plocka blommor åt farfar.
Tiden där gick också fort och vi kom inte hem förrän efter fem, en fika rikare för mig och tre stora köttbullar, en ”minam” och lite juice rikare för Indra.

Väl hemma blev det hämtmat, trots långfredag. Varken jag eller Micke kände oss manade att ställa oss framför grytorna och det blir en massa Påskmat både i morgon och på söndag.

Efter maten försvann Mio upp till teven och ville inte alls komma ner och pynta med mig och Indra, så det fick vi fixa själva. Trots min huvudvärk och mitt dåliga samvete för allt ickepynt nu till påsk, så står det i alla fall ett ris med både fjädrar och ägg i vardagsrummet nu.

Mammas hjälpreda..

Färdigt ris.

 

//C


Apr 19 2011

Bihålor from hell.

För exakt en månad sen, den 19:e mars, var jag på närakuten och fick reda på det jag redan misstänkte; att jag hade bihåleinflammation. Idag fick jag samma dom, men från en annan läkare.
Jag vet att jag har känsliga slemhinnor när jag är gravid och att det inte alls är ovanligt att få problem med bihålorna när man är gravid, men det gör så fruktansvärt ont och jag hatar att ha ont och vara sjuk hela tiden.

Den här gången fick jag ingen antibiotika då det, självklart, inte är bra att äta sånt konstant, så nu ska jag prova med avsvällande tabletter och nässpray med kortison.

 

//C


Apr 18 2011

Fotbollstider

Nu har fotbollssäsongen börjat här i byn. Ikväll har Nova träning. Det fick jag reda på igår….eller…jag kunde ha läst hela mailet och fått informationen, men ”Fotbollsssäsongen har nu börjat…” tyckte jag räckte för att lägga det lite längre bak i hjärnan för att plocka fram lite senare när jag ”har mer tid”. Jag lyckades förtrännga informationen tills det nästan var för sent i stället.
Det var alltså  bara att se glad ut och bege sig in till Upppsala i morse för att inhandla fotbollsskor då de från förra säsongen inte bara var liiite för små. 
Mio, som också kör igång med fotbollen i morgon, måste ha också  ha skor, benskydd och strumpor, eftersom han nu inte går på fotbollslekis längre utan ”riktig” fotboll.

En fotboll…?

 

//C

 


Apr 16 2011

Linea nigra.

Såg idag att jag fått den berömda randen på magen. Vanligtvis kommer den i andra trimestern, men jag har ju redan gått över i tredje och sista nu. Skönt.
Det jag också såg är en rand mycket mörkare och lite grövre hårstrån längs med Linea nigra. Inte så charmigt alls men den kan jag ju göra ngt åt.

Jag fick svaga ränder med de andra barnen också. På den här bilden väntar jag Indra och randen syns inte. Jag kommer inte ihåg när jag fick den med Indra heller, men det här är exakt två månader innan hon plockas ut:)

//C


Apr 14 2011

Ytterligare en krok.

I dag hittade jag äntligen en vårjacka till Indra. Mest för att jag är less på att leta, för den jag har köpt stämde inte riktigt överens med min bild i huvudet, men det fick gå ändå. Jag tror den blir bra.
När Indra kom hem från dagis och vi hade hoppat (det var Indra som hoppade ja!) i studsmattan så lockade jag in henne med att hon skulle få se sin nya jacka. Det funkade förvånansvärt lätt och när hon kom in och fick se jackan sken hon upp som en sol.

Hon ville, efter att hon provat den, hänga den på plats ute i tvättstugan, men nu uppstod ett problem. Hon når inte upp till de lägsta krokarna som Nova och Mio hänger på, såklart, så mitt nästa uppdrag blev att fixa detta åt henne.

Efter att ha rotat i minnesbanken slog det mig att Nova och Mio har djurkrokar sen de var små och jag visste att jag sett dem när jag städade deras rum sist. Nu hade jag inte mer tur än att jag bara hittade den ena, men jag tror att det kanske räcker.
När Indra hade lagt sig satte jag upp kroken och hängde upp hennes jackor.
Hoppas hon blir lika nöjd i morgon, som jag är idag.

En rolig krok… 

i lagom höjd sitter nu på väggen..

 

//C


Apr 14 2011

Planteringstider

Idag var jag på Ackis. Igen. Den här gången för att ta bort ett frö i örat. Jag vet, det låter skitskumt men det är helt sant. Den akupunktören jag går hos gör även akupressur och då tejpar man fast små frön som stimulerar olika punkter i örat. Ett sånt frö hade jag fått in i örat. Hela vägen in till trumhinnan.
När jag väl ligger på britsen och läkaren har tittat i örat och konstaterat att det faktiskt ligger ett frö där så börjar hon med att försöka suga ut det med en liten, typ, dammsugare, men fröet vill inte alls följa med in i sugen.
Behöver jag berätta att det låter ngt fruktansvärt och att det gör skitont när trumhinnan nästan sugs in i den här sugen?
-Vi får nog ta tången, säger hon då.
Och in i örat stoppar hon en tång som hon ”krafsar” med och försöker få tag i fröet, som i alla fall inte vill bort från trumhinnan.
-Det verkar ha fastnat mot trumhinnan säger hon då.
Att ”krafsa” mot trumhinnan med en tång känns ung hundra gånger mer än en sug. Det gör jätteont, om man vill vara lite mer fin i munnen och inte använda fula ord.


Medan hon sitter och gräver i örat så kommer en annan läkare in och han haffas för att, även han, ska få äran att titta mig i örat och ”tycka till” om vad han tycker att de ska göra nu när det inte funkar att suga eller att plocka bort fröhelv…. med tång.
-Vi kanske ska prova en krok? Men då ska vi nog bedöva först.
Just det att man är tvungen att bedöva om man ska använda en krok känns ju sådär, när de sen sprutar in en vätska i örat känns om mer ännu sämre. Men det är ju för en god sak så det är bara att bita ihop och försöka att inte spänna sig för mycket så man ramlar ner från britsen.
Sen är det bara att titta när han tar fram kroken som han sen ska föra in i örat.
Han lyckas, efter lite om och men, pilla bort fröet från trumhinnan och sen med tången nypa tag i det och ta ut det helt ur örat. Sen tittar han i örat igen och säger:
-Trumhinnan är hel i alla fall. Det ser bra ut. Kanske får du lite ont sen när bedövningen släpper men det borde gå över efter ett tag.
Vad skönt, tänker jag, att han inte pillade hål på  trumhinnan med kroken. Hur hade det känts och tänker sig inte läkare för när de pratar med sina patienter eller tänker de högt? Den meningen med att trumhinnan i alla fall är hel hade han ju kunnat skippa helt tycker jag. Jag vill inte ens börja tänka i de banorna att han kunde ha hakat fast i trumhinnan med kroken och haft sönder den.
Nu är fröet borta ur örat i alla fall och jag hade inte tänkt få in några fler.
Jag har inte heller sparat det för att ha kvar och titta på och minnas och jag hade heller inte tänkt plantera det. Men det kanske hade blivit en fin blomma om det fått sitta kvar och slå rot på trumhinnan, vem vet?

//C


Apr 13 2011

Ibland räcker det med skosnören…

…för att få Nova på bra humör.

 

Det här är tydligen det nya ”inne”, att ha färgade skosnören. Undrar om det skulle uppskattas om man hakade på trenden? Man vill ju inte vara ute liksom…

//C


Apr 13 2011

Fler bilder…

…på Grynet för de som vill se:

Här ser man navelsträngen tydligt till höger precis under näsan.

 


Här ligger navelsträngen för ögat och skymmer.
Man kan inte förvänta sig för mycket av en apparat för en miljon kronor:)

 


Grynet övar andning.

 

//C

 

 

 


Apr 12 2011

Forskningsgrupp 111.

Vid rutinultraljudet för Grynet i vecka 18 blev jag tillfrågad om jag ville vara med i en studie. Studien handlar om de som har gjort ett kejsarsnitt och är gravida igen. De vill veta hur och var moderkakan sitter vid nästa graviditet och även hur moderkakan ser ut efter förlossningen och hur mycket man blödde vid förlossningen.
Självklart tackade jag ja och jag skulle bli kallad till en kontroll i vecka 28, vilket jag är i nu. Idag var det dagen D och jag tog mig till Ackis och till specialistmödravården.

Väl på plats fick  jag ligga på den berömda britsen och fick också reda på att vi är förskningsgrupp 111.
När läkaren undersökt moderkakan, som satt baktill i livmodern, tittade hon också på Grynet för att se till att allt såg bra ut med honom/henne också.
Medan hon tittade på Grynet så  frågade jag om det fanns en liten chans att jag kunde få med mig bilder hem, eftersom Micke inte var med och jag jättegärna ville att han också skulle se. Hon sa att jag absolut kunde få bilder!
Jag fick 8 bilder! 7 st i 3D.

Grynet:)

Det blev extremt verkligt när jag såg dessa bilder på monitorn och det var väldigt nära att det kom en tår. Det är ju en riktig liten bebis i  magen och trots att det är fjärde gången är det lika fantastiskt även denna gång och overkligt! Nu längtar jag ännu mer tills Grynet tittar ut till oss i sommar! 
Måste jag säga att jag  och Micke har tittat på bilderna hundra gånger redan?:)

//C


Apr 11 2011

Suga..

Japps…det har jag gjort idag, men först packade jag in alla vinterjackor och överdragsbyxor i en ”space bag”. Efter det använde jag dammsugaren och sög som bara den tills dess att påsen nästan var platt.
Nu finns det hur mycket plats som helst i klädkammaren igen.

//C


Apr 11 2011

Trädgården…

Just nu ser vår trädgård ut som…ja jag vet inte riktigt vad vi ska kalla den. Katastrof är lite för snällt tycker jag. Jag vet att det ff är väldigt tidig vår, men hur varm och skön sommaren än blir så kommer inte trädgården bli bättre. Det kommer att växa ett och annat, absolut, men hur och var är en annan sak.

Micke var ute  igår och satte upp studsmattan till barnens stora förtjusning, och även hans tror jag. Själv så hinner jag nog hoppa ngn gång i september tidigast, för att inte riskera framfall. Hoppas vädret tillåter att den står kvar tills dess.

När Micke var ute och ”fixade” i trädgården passade han på att såga ner det allra finaste träd vi  har. Inte av misstag utan för att det helt enkelt stod helt fel efter vårt altanbygge förra året. Mitt på gräsmattan mellan altanväggen och tomtgränsen stod det. Det såg inte alls bra ut och det skulle bli helt omöjligt att komma fram på klokt sätt när väl trädet står i blom. Sorgligt men sant.

Nu är min hjärna på planeringstadiet för hur jag vill att trädgården ska se ut. Tomtgräns ut till allmäningen är redan klar i huvudet, men sen är det resten. Det är mycket som ska bort och mycket som ska planteras. Måste kanske kolla upp när och hur man ska plantera vissa buskar osv? Samtidigt har jag msnga år på mig attt göra om och göra rätt. Var sak har sin tid.


Apr 9 2011

54 grader.

Det visar vår utetermometer nu. Det hade ju kanske varit lite att ta i om det var celcius den visade, men det är det ju inte. Det är fahrenheit och den som varit framme och pillat, igen, är Indra så klart. Jag vet inte riktigt hur hon gör det och just den här gången så kan jag inte ändra tillbaka till celcius. Jag har provat allt känns det som. Jag har verkligen ingen aning om hur hon har gjort och det är nog så frustrerande. 

När Mio skulle ut var jag tvungen att gå ut på nätet för att hitta en omvandlare så jag sen kunde berätta hur många grader det är och sen avgöra om det var vårjackan som gällde idag eller inte. Inte direkt något jag har lust att göra varje dag, så antingen får jag försöka fixa om termometern till celsius igen eller köpa en ny. Eller så får jag helt enkelt lära mig hur många grader fahrenheit motsvarar celcius. Suck!

//C


Apr 8 2011

Utelek.

Vad bra att jag och Indra passade på att gå ut i morse då solen sken och faktiskt värmde. Vi var ute i över en och en halv timma och tittade på våren. Mysigt var det trots att jag inte kom så långt utan mest satt ner på altanen där solen värmde som mest och det var lä.
Det går  åt rätt håll nu. Det märks och det känns.

När vi gått in för äta lite frukt kom regnet och det öste ner verkligen. Vid elva blev det lunch och regnet fortsatte ner och Indra protesterade inte så jättemycket när jag efter lunchen la henne för att sova lite.

 

Indra diskuterar något viktigt med Mio…

När Mio kom hem på eftermiddagen hade det slutat regna och när mellis hade slunkit ner och jag tagit en powernap på 7 minuter så gick vi ut igen. Det blev ytterligare drygt en timma ute med inspektion av kottar, pinnar, snö och annat roligt som kommer fram när de töar.
Mio hjälpte våren på traven en bit med att skyffla undan och sprida ut den snö som fortfarande ligger i ishögar på vår tomt. Sen blev det en del bollspark med Indra också.

//C


Apr 8 2011

Dun eller inte?

Ni som följt min blogg och framför allt ni som känner mig väl, vet att jag är en ”sval” person. (Mohahaha, nu fick jag med en mening som kan dubbeltolkas). Det jag menar är att jag fryser. Typ jämt, om det inte är 27 grader och uppåt. Jag vet inte riktigt vad jag ska skylla på förutom dålig isolering. På vissa ställen.
Till saken hör ju att jag sover med duntäcke upp till öronen till juni och byter sen täcke till ett vanligt tjockt i två månader innan jag byter tillbaka till duntäcke.


Problemet nu är att jag har börjat tycka att mitt duntäcke är för varmt redan nu! Det är en stor chock för mig  och jag vet inte riktigt hur jag ska agera i detta. Just i denna period av graviditeten blir man ju varmare, vilket är skönt och jag gissar att det är det som spökar. Jag vaknar mitt i natten av att det är varmt och jag är tvungen att ta av mig täcket, eller i alla fall dra ner det lite så det kommer in luft. Fönstret i vårt sovrum har dessutom stått öppet nu i tre dagar vilket gör att det är svalare än vanligt.
Som ni förstår så förbryllar detta mig och jag står nu i valet och kvalet om jag redan nu, i april(!), ska byta till ”vanligt” täcke.

//C


Apr 7 2011

Vax on, vax off.

Jag ska prova att vaxa mina ben. Jag har aldrig gjort det förut och jag var först inne på att köpa vax som man tydligen värmer och sen smetar på benen, lägger på en stripe och sen rycker, men när jag sen läser ”För att undvika brännskador..” på paketet så känns det inte lika aktuellt längre.
Brännskador känns inte som prio just nu och inte något jag känner att jag vill ha. Nu är det kanske inte så att de flesta får det, men jag vågar som sagt inte chansa.
Det blev färdiga stripes i stället, som man bara värmer i handflatornna och sen lägger på och drar bort. 

Jag har provat att rycka bort håren på benen med en apparat men det tar ju sån fruktansvärt lång tid. Jag hoppas att det här går fortare och för att vara riktigt pinsam så ser jag fram emot det. Jag ser inte fram emot att låta håren på benen växa så pass så jag kan dra bort dem, för det är inget annat än motbjudande, men just vaxning av benen är något som inte sker var dag i mitt liv och med tanke på att mitt liv just nu inte innefattar så mycket roliga händelser så är detta just en sådan händelse jag ser fram emot. Tragiskt, jag vet.
Nu är det bara att vänta tills håstråna på  benen är tillräckligt långa för att fastna på stripesen. Det borde inte ta så lång tid med tanke på mitt tillstånd och att hormonkaoset pga av det gör så håret överallt växer så det knakar.

//C


Apr 7 2011

Utklädningsfas

Indra är i  e n utklädningsfas just nu. Precis som de flesta barn någon gång i livet (förhoppningsvis när de är små, annars kan det kanske verka konstigt). Hon tar på sig precis allt och rensar mösslådor, vantlådor och…alla andra lådor med grejjer i. För det är ju inte bara kläder hon klär ut sig i utan man kan lika gärna se henne i en kundkorg. I plast förvisso, men ändå. Hennes fantasi är det inget fel på. Man kan ta på sig det mesta; handdukar, pottor,  docksängkläder och diskhon till det lilla köket hon lagar mat i. Fantasin sätter gränserna.

//C


Apr 6 2011

Jag får skippa maskaran idag…

…det finns nämligen någon som gjort slut på den.

 

Mitt fina troll…

//C


Apr 4 2011

Halsbränna.

Det blir apoteket i morgon. Jag trodde jag skulle klara mig utan något receptfritt för just halsbränna och sura uppstötningar som jag nu kan lägga till på mitt gravid-CV.
Fan vad less jag blir på allt som kommer med graviditeten! Listan kan göras lång på jävligheter, men jag har inte ens lust att börja med en lista då bara tanken gör mig deprimerad.
Gick in i v 27 idag.
”Då är det inte så lång tid kvar” får jag höra.
Jaså minsann? Har jag missat något här, eller kanske har jag fel när jag tror att det är 40 veckor man är gravid? Det kanske bara är 30, eller? Är det 30 veckor så är det inte långt kvar nej.
Men så är det ju inte.
27 gångna veckor blir 13 kvar. 13 veckor är 3 månader, drygt. 3 månader är aplång tid när man mår som jag gör.
Längtar som en galning till juni då jag hoppas att Grynet tittar ut!

//C


Apr 4 2011

Bajs.

Jag vet att jag inte är den enda som klagar på, rent ut sagt, all skit som kommer fram när det blir vår. Var man än går får man kryssa mellan hundbajshögar och har man dessutom vagn så är det näst in till omöjligt att inte köra  i en eller flera högar. Det är nästan så  man får välja storlek på hög tillslut för man vet att man inte kommer förbi utan att ha kört i något. Det positiva med detta tråkiga blask då är ju att det finns pölar att köra vagnen igenom och på  så sätt få hjulen rena igen.
Det här fenomenet har absolut inget med att jag bor på landet att göra, utan fina Östermalm ser precis likadant ut, tragiskt nog. En fråga som i alla fall jag ställer mig är hur dessa hundägare har det hemma och i eventuell trädgård? Om de vägrar att plocka undan skiten när hunden är ute så måste de göra samma sak om hunden bajsar i lägenheten eller i trädgården, eller är det helt plötsligt skillnad då?
Jag ser ingen skillnad, men en hundägare med detta beteende gör det säkerligen.
Äckligt är det i alla fall!!

//C


Apr 4 2011

Rensa eller boa?

Jag har kommit på att jag ”rensar” mycket nu för tiden. Igår rensade jag bland Indras leksaker och förra veckan rensade jag ur mina kläder på sånt som jag inte kommer att kunna ha på ett tag. Jag har rensat Novas och Mios rum på både kläder och saker och jag försöker organisera så mycket som möjligt, i den mån det går och jag orkar. Jag rensade frysen igår också förresten och jag har stora planer på kontoret/lekrummet/gästrummet också, men det är mest planer än så länge.
Micke påstår att jag boar inför bebisen. Jag vet inte om det är så eller om jag bara har så extremt tråkigt här hemma och att vara invalid, så att rensa och organisera ter sig som världens roligaste saker?

//C


Apr 2 2011

Fotografering och ett besök på Ackis.

Idag var det dags för Nova att fotograferas och i vanlig ordning gick det hur bra som helst. En kvart, max, sen var det klart och både Nova och Joe var nöjda. Hon börjar bli stor nu min lila tjej!
Medan jag och tjejerna var hos Joe hade Micke och Mio en grabbstund och åkte och kollade på cykel till Mio. Hans cykel har varit för liten ett tag nu och förra året fick Nova en ny cykel, så nu var det dags för Mio. Mio var mer än nöjd när vi alla träffades i Ringengallerian och han kunde berätta att de nu minsann hade hittat en cykel han ville ha. 5 växlar har den också!

På vägen hem ringde jag till Ackis då mina sammandragningar och menssmärtor i magen återkommit och blivit värre igen. De tyckte att jag skulle komma in på en gång så de kunde kolla detta igen, men som förra gången var livmodertappen inte påverkad trots registrerade sammandragningar. Absolut inget jag klagar på, men det är frustrerande då jag blir orolig och  det är ett stressmoment i sig att åka in till förlossningen och bli undersökt.
Efter besöket, som denna gång gick mycket snabbare, var det bara att åka vidare och gratulera Daniel då han fyller i dag. Svärmor hade dagen till ära, och som vanligt, gjort en helt underbar smörgåstårta som jag tryckte i mig en sån stor portion av så jag inte orkade någon tårta efter det. Men det var det faktiskt värt. Den smörgåstårtan går inte av för hackor;)

Nu har Indra blivit lagd i säng och Micke är på väg till affären för att hinna inhandla godis till sig själv innan affären stänger.
Jag ska gå och lägga mig. Det har varit en mycket lång dag idag… 

//C


Apr 1 2011

Tacos och sammandragningar.

Idag blir det tydligen Tacos. Det är ju trots allt fredag, men jag tänkte variera mig lite och göra Tacopaj, men när jag la fram förslaget för Nova och Mio blev jag snabbt nedröstad. Hotade med att de måste cykla ner till affären om det skulle bli Tacos, men det var tydligen inget hot utan snarare en belöning, hur det nu kunde bli så. La till ett frimärke och ett brev som skulle läggas på lådan på listan i ren desperation, men inget kunde ta bort deras glada miner när de cyklade ner till affären i tråkvädret. Det är positivitet det. Jag behöver mer sånt.
Tänkte göra barnen glada genom att sortera och vika ett gäng strumpor åt dem tills de kom hem och medan jag sitter och sorterar får jag en sammandragning som heter duga. Vet inte om det var ett straff för att jag lät dem cykla ner till affären eller inte men ont som f*n gjorde det. Och jag ansträngde mig  inte ens. Hade kunnat förstå det mer om jag jagat Indra eller något liknande.  Jaja, det är såhär det ser ut nu. Det är skönt att jag inte har så många veckor kvar…..eller..ja just det…det har jag ju….

//C