Sammandragningar.

Natten till igår trodde jag att något skulle hända…med magen alltså. Att den skulle försvinna och att jag äntligen skulle få träffa Grynet. Jag hade sammandragningar var tioende minut i tre timmar. Inga märkvärdiga sammandragningar egentligen, bara såna jag haft under hela graviditeten, men nu kom de kontinuerligt. Jag blev både lite nervös och glad på samma gång. Försökte sova mellan sammandragningarna, men det var helt omöjligt. Låg och hoppades på att de skulle bli värre och göra mer ont. Halv fem somnade jag och sov tills Micke väckte mig klockan nio när det var frukost. Kändes som om jag var liiten aning grinigare när jag kom ner till frukostbordet än vad jag brukar vara. Kände mig totalt snuvad på bebis och var riktigt besviken. Som om det hjälpte någon. Det vara bara att gilla läget och se så glad ut det gick.

När jag lade mig igår kväll hoppades jag att jag skulle vakna av sammandragningar då också, men jag somnade och vaknade av att Indra sjöng ”Lilla snigel” högt och tydligt halv åtta.
Nu ger jag upp! Jag Lämnar in och allt vad det heter. Har det inte hänt ngt den 9 juli, vilket är det magiska datumet så stänger jag av alla telefoner och jag vägrar kolla fejjan eller mail!
Bara så att ni vet!

 

//C


Comments are closed.