Dagen D

Idag var dagen som jag inte sett fram emot sådär jättemycket. Micke började jobba och jag ska få min trötta mammakropp ur sängen och rodda iväg tre barn till skola och dagis, med det fjärde hängandes med. Ja, ja, jag har själv valt att föda fyra barn, men jag har fan inte valt att inte få sova. Jag kommer med det bestämdaste ihåg att jag även denna gång beställde ett barn som framförallt sover på nätterna. Jag gissar att de tog slut, men att ingen informerade mig om detta!!
I alla fall så kom jag upp på morgonen och fick upp både Nova och Mio och Indra till frukost. Indra ville absolut inte ha macka utan hon skulle ha välling och Nova och Mio småtjafsade i valig ordning. Nike fick ett litet bryt, men i det stora hela gick morgonen riktigt bra och Nova och Mio kom iväg till skolan i tid.

När Nova och Mio var ivägskickade kom nästa stora utmaning. Jag skulle gå till dagis med Indra för första gången på nya stället. Jag hade redan igår börjat förbereda henne med att vi skulle åka nya vagnen och att hon var tvungen att visa mig var man hämtade västar och var man hängde jackor osv och detta småpratade vi lite om medan vi klädde på oss, borstade tänder och hår och tillslut när vi tog på oss ytterkläderna för att  faktiskt gå iväg till dagis. Ändå var det första Indra gjorde var att gå och sätta sig i bilen på sin plats, men det var absolut inga problem att få ut henne ur bilen och sen upp i vagnen för att åka till dagis. Lite morgontilt i hjärnan bara. Hon är ju van att åka bil till dagis!:)

Efter en promenad på nästan exat 20 minuter kom vi fram och Indra var väldigt hjälpsam med att visa var man hämtade västar och när vi var på väg ut igen så ropade Mia (fröken) från sandlådan att Indra skulle komma bort och leka med dem, men Indra ville inte alls till sandlådan av någon anledning utan hon ville in i ett av lekhusen och göra sandkakor där. På taket satt en liten tjej i fyra-femårsåldern som hejade på mig när jag kom fram för att prata med Indra.
-Hej, sa tjejen.
-Hej, sa jag
-Jag bor här, sa hon
-Jaså, i det här huset, frågade jag.
-Ja, sa hon, och jag vill leka själv.
-Jaha, vad knasigt, för det här är ju inte alls ditt hus, utan dagisets och då får ju alla leka i det här huset, log jag. Fast jag tror inte att leendet nådde mina ögon, vilket jag också tror att hon uppfattde för hon hmmade och tittade uppåt.
Kom på sen att jag kanske inte var så trevlig, eller pedagogisk, men konstaterade även att man sällan är pedagogisk när det kommer till ”hot” mot ens barn.  Hade tjejen gått ner från ”sitt” tak för att säga till Indra att hon inte fick leka i huset så hade inte Indra varit den första som kom ut hur huset, den saken är ju säker.

Sen kom tredje ut maningen. Säga hej då till Indra, i en helt vanlig ton utan att visa att hjärtat skulle gå sönder om hon visade minsta lilla darr på underläppen. Jag förvarnade Mia och gick sen fram till Indra och sa att mamma nu skulle gå och att jag ville ha en puss. Indra tog blicken från sina sandkakor och log med hela ansiktet när hon reste sig för att ge mig en puss mitt på munnen och sen en kram. Jag blev nog lite paff, men fick iväg mig själv och Nike bort från Indra och ner mot grinden. Sen smög jag bakom buskarna för att se om hon brutit ihop, men hon satt lugnt kvar och klappade sand i sandkakeformarna. Min stora tjej!!

Bvc var nästa stopp och då jag inte riktigt fått in rutiner på allt och inte riktigt förstått att jag är i usel form så var jag törstig och svettig redan när jag kom fram till dagis, så från dagis innan Bvc, blev det ett stopp på Ica för att köpa vatten. Jag betalade med pengar jag rotat fram i jackfickan (tur) då jag inte fick med mig betalkorten från den andra vagnen. Som sagt, inga rutiner än.
Sen kunde jag i alla fall ta mig till Bvc för vikt- och längdkoll på Nike. Hon går upp som hon ska och har nu spräckt 5 kilosgränsen!!
Nu sitter jag vid bordet med en latte. Kommer att ha träningsvärk i morgon, vilket är djupt tragiskt, men nu är det bara att köra på. I morgon blir det en längre promenad förhoppningsvis

 //C

 

 


Comments are closed.