Sockerberoende.

Nu har jag kommit halvvägs i mitt städande och jag är faktiskt riktigt stolt över mig själv. Det är inte mycket kvar så i morgon förmiddag borde jag bli helt klar.

Det som har stört mig mest i mitt städande har varit den enorma godisskålen som står i köket. Jag har flyttat runt den ett antal gånger och jag kommer på mig själv med att snegla åt dens håll flera gånger bara för att titta och bara för att se om det finns några goda godisar kvar. Så håller det på vart efter tiden går och ju längre tiden går desto mer sugen blir jag. Jag har ett sockerberoende utan dess like och det är det jag för tillfället försöker få bukt med. Inte sluta äta godis och socker helt utan bara trappa ner på eländet. Därför retar mig skålen något enormt. Har fösökt få in den i ett skåp så jag slipper se den, men vi har ingen plats(!!!!)

mms_image
En gigantisk godisskål, som, trot eller ej, varit mycket mer innehållsrik!!

Jag och Indra har precis ätit lunch nu så nu är min sockernivå i ballans igen.
Min kära sambo har redan skrivit om sockerproblemet så har ni inte redan läst det gör det  här, jag kan bara berätta om mina egna problem och hur de ter sig och det är inte roligt alls om man ser det utifrån. Eller inifrån också för den delen. För det första blir mitt humör riktigt riktigt dåligt och självklart är det mina närmaste som råkar illa ut. Jag får huvudvärk och hjärtklappning och koncentrationssvårigheter. Sen blir jag också väldigt rastlös. Jag vill ha saker att göra hela tiden så jag har tankarna på annat än socker. Jag har alla de besvär man har när man är alkis och inte har något att dricka typ. Det känns ju helt okej, verkligen!

Nu ska jag fortsätta städningen. Dammsuga och torka på övervåningen så jag slipper tänka på socker;)

//C


Comments are closed.